Landskapslag (1986:58) om skydd för kulturhistoriskt värdefulla föremål
1 §. (2017/6)
I denna lag finns bestämmelser om utförsel av vissa kulturhistoriskt värdefulla föremål (kulturföremål). Lagen har till ändamål att genom begränsning av utförseln av kulturföremål från landskapet skydda det åländska kulturarvet.
Lagen innehåller även bestämmelser om skyddet av det nationella finländska kulturarvet och om återlämnandet av olagligt bortförda kulturföremål.
Utöver vad som föreskrivs i denna lag finns det bestämmelser om export av kulturföremål till länder utanför Europeiska unionen i rådets förordning (EG) nr 116/2009 om export av kulturföremål.
1a §. (1993/13)
Bestämmelserna i denna lag om utförsel av kulturföremål tillämpas även på utförsel till utlandet av de föremål som avses i 3 § lagen om begränsning av utförseln av kulturföremål (FFS 933/2016). Denna lag tillämpas inte på föremål som avses i 2 § 2 mom. och 4 § lagen om begränsning av utförseln av kulturföremål och som är undantagna från krav på utförseltillstånd.(2017/6)
Med avvikelse från bestämmelserna i 4 § får tillstånd inte beviljas för utförsel av föremål som avses i 1 mom., om det är viktigt från konstnärlig, vetenskaplig, historisk eller kulturhistorisk synpunkt att föremålet blir kvar i landet.
Utan hinder av vad i denna lag sägs behöver tillstånd inte sökas för utförsel av föremål som avses i 1 mom., om i 9 § lagen om begränsning av utförseln av kulturföremål nämnt tillstånd beviljats för utförsel av föremålet.(2017/6)
1b §.
Upphävd (2017/6)
2 §.
Med kulturföremål avses i denna lag:
1) över 50 år gamla konstverk samt konstindustri- och konsthantverksprodukter;
2) andra över 50 år gamla föremål av allmänt kulturhistoriskt värde såsom byggnader, till byggnader hörande föremål, byggnadsmateriel, lös och fast inredning, hushållsartiklar, arbetsredskap och -maskiner, vägnings- och mätningsredskap, anordningar för angivande av tid, nautiska föremål, musikinstrument, dräkter och andra textilier, toalettföremål, pipor och snusdosor, fångstredskap, vapen och tillbehör till vapen, fortskaffnings- och transportmedel, leksaker och spel, prydnadsföremål, smycken, miniatyrmodeller, föremål med anknytning till viss trosföreställning, sigill, handlingar och manuskript, fotografier, negativ och fotografiutrustning, film- och ljudupptagningar, trycksaker, kartor och ritningar; samt
3) värdefulla föremål och manuskript oberoende av ålder, om de har anknytning till den åländska historien eller bemärkta personer.
Vad i denna lag sägs om kulturföremål gäller även del av i 1 mom. nämnda föremål.
3 §.
Den som har för avsikt att föra ut kulturföremål skall ha tillstånd till utförseln av landskapsregeringen. Kulturföremål får dock utföras utan tillstånd om föremålet förs ut av offentlig institution eller institution, som erhåller bidrag av landskapet eller kommun, och föremålet skall föras tillbaka till landskapet eller är tillfälligt inlånat till landskapet.
Tillstånd skall beviljas om
1) föremålet är framställt utanför landskapet och inte under de senaste 70 åren funnits minst 50 år på Åland;
2) föremålets ägare flyttar från landskapet och föremålet ingår i hans personliga bohag;
3) föremålet härrör från ett i landskapet beläget bo och genom arv eller avvittring har tillfallit person som är bosatt utanför landskapet; eller
4) (1993/13) landskapsregeringen inte finner särskilda skäl att enligt 4 § vägra tillstånd.
Ålands landskapsregering utfärdar även exporttillstånd för kulturföremål enligt rådets förordning om export av kulturföremål. (2017/6)
4 §.
Tillstånd till utförsel beviljas inte om det är viktigt från konstnärlig, vetenskaplig, historisk eller kulturhistorisk synpunkt att föremålet blir kvar i landskapet. Dock får även i sådant fall tillstånd beviljas om särskilda skäl föreligger.
5 §.
Beslut om tillstånd till utförsel är gällande under ett år räknat från den tidpunkt när det fattades om inte annan giltighetstid bestämts.
6 §.
Tillstånd till utförsel skall sökas skriftligen. Till ansökan skall fogas av landskapsregeringen föreskrivna handlingar.
När fråga är om utförsel av föremål som tillsammans bildar en samling eller annan helhet skall tillstånd sökas för hela gruppen av föremål.
Om det för utförseln av ett föremål samtidigt krävs ansökan om exporttillstånd enligt rådets förordning om export av kulturföremål och ansökan om tillstånd enligt denna lag, ska ansökan göras enligt rådets förordning. (2017/6)
7 §.
I samband med handläggningen av ärende rörande beviljande av tillstånd till utförsel av kulturföremål har landskapsregeringen rätt att granska, kopiera och fotografera föremålet, om inte den som önskar utföra föremålet åsamkas oskäligt dröjsmål härav.
8 §. (1993/13)
Polismyndigheten övervakar utförseln av kulturföremål och i fråga om utförseln till utlandet övervakar även tullmyndigheten. Om polis- och tullmyndighetens rätt att använda tvångsmedel för att övervaka utförseln av kulturföremål stadgas i rikslagstiftning. Polis- och tullmyndigheten kan fordra företeende av bevis om tillstånd till utförsel eller utredning över att fråga är om föremål för vilket inte krävs tillstånd.
8a §. (2017/6)
Lagen om återlämnande av kulturföremål som olagligt förts bort från territoriet för en medlemsstat i Europeiska unionen (FFS 1292/2015), nedan kallad rikslagen, ska tillämpas på Åland med de avvikelser som anges i 8b §.
Ändringar i rikslagen ska tillämpas på Åland från den dag de träder i kraft i riket.
8b §. (2017/6)
De förvaltningsuppgifter som enligt 3 § i rikslagen ankommer på en central myndighet ska på Åland skötas av landskapsregeringen, till den del förvaltningen hänför sig till uppgifter inom landskapets lagstiftningsbehörighet. Landskapsregeringens förvaltningsuppgifter gäller återlämnandet av olagligt bortförda kulturföremål som finns i landskapet eller som olagligt förts ut ur landskapet.
8c §. (2017/6)
Utan hinder av vad i denna lag sägs krävs inte tillstånd från landskapsregeringen för utförsel av kulturföremål om behörig domstol beslutat om återlämnande av kulturföremål som olagligt förts bort den 1 januari 1995 eller senare från ett land som ingår i det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
9 §. (2017/6)
Ändring i landskapsregeringens beslut om avslag på ansökan om tillstånd till utförsel får, såvitt gäller beslutets laglighet, sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen med iakttagande av vad i förvaltningsprocesslagen (FFS 586/1996) är föreskrivet.
10 §. (2017/6)
Den som i strid med denna lag utför eller försöker utföra kulturföremål för vilket krävs tillstånd till utförsel ska för olovlig utförsel av kulturföremål eller för försök därtill dömas till böter.
11 §.
Närmare bestämmelser om verkställigheten och tillämpningen av denna lag utfärdas vid behov genom landskapsförordning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Person som flyttat från landskapet före denna lags ikraftträdande har rätt att utan hinder av bestämmelserna i denna lag inom ett år från lagens ikraftträdande utföra det personliga bohag han har i landskapet vid den tidpunkt då lagen träder i kraft.
Ikraftträdandebestämmelser och förarbeten
Här finns information om när författningen och ändringar av den har trätt i kraft, samt om författningens och ändringarnas förarbeten. I listan anges också om EU-lagstiftningen berörs. Alla förarbeten finns på Ålands lagtings webbplats.
1986:58
- Fr. 36/1985-86
- Lu bet. 23/1985-86
- Stu bet. 33/1985-86
1993/13
Denna lag träder i kraft den 1 april 1993. Person, som flyttat från landskapet till riket före denna lags ikraftträdande, har rätt att utan hinder av bestämmelserna i denna lag inom ett år från lagens ikraftträdande föra ut det personliga bohag han har i landskapet vid den tidpunkt då lagen träder i kraft.
- Fr. 37/1991-92
- Ku bet. 8/1991-92
- Stu bet. 2/1992-93
1995/26
Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.
- Fr. 10/1994-95
- Ku bet. 1/1994-95
2017/6
Denna lag träder i kraft den 1 mars 2017.
Ansökningar om tillstånd för utförsel av kulturföremål som är anhängiga när lagen träder i kraft slutbehandlas enligt de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.
- LF 18/2015-2016
- LKU bet. 1/2016-2017
- Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/60/EU
- Rådets förordning (EG) nr 116/2009