Aktuellt
Efter flera år med mycket höga populationer av granbarkborre och omfattande skador på stående skog, verkar det nu ha skett ett trendbrott. Detta år fångades bara 25-30 % av de mängder som fångats de två föregående åren. Det omfattande arbete som skogsägare och industrin utfört har gett resultat i kombination med en väderlek som inte gynnat granbarkborren detta år. Närmare resultat från svärmningsövervakningen presenteras längre ner på sidan.
Under vinterhalvåret, där vi nu befinner oss, har angreppen avstannat och granbarkborrarna befinner sig i vila. Att avverka angripna träd under vinterhalvåret bedöms inte ha så stor effekt på bekämpningen eftersom bara en del av granbarkborrarna övervintrar i träden samt för att en stor del av barken skalas av från stammarna vid vinteravverkning i plusgrader. De flesta granbarkborrarna kan överleva i den avskalade barken och spridas vidare nästa vår. Dessutom drabbas ofta granbarkborrens naturliga fiender hårdare vid vinteravverkning än granbarkborrarna själva. Om man ska vinteravverka angripna träd bör man välja träd som fortfarande har gröna barr i kronan och som har mycket bark kvar på stammarna samt göra det vid minusgrader då barken är fastfrusen.
Granbarkborren
Granbarkborren (Ips typographus) är en ca 4-5 mm lång skalbagge som är vanligt förekommande i våra skogar. Den förökar sig främst i färska vindfällen av gran och i samband med större stormfällningar när tillgången till yngelmaterial blir omfattande leder det ofta till en massförekomst av granbarkborrar. Dessa angriper och dödar då snabbt även friska, stående granar. Vid en massförekomst kan skadorna på stående skog bli mycket omfattande.
Barkborrarna för med sig blånadssvamp som snabbt infekterar veden. Svampen är en förutsättning för att kunna övervinna trädets naturliga försvar och det är svampen som dödar trädet. Om våren är varm ökar risken för blånadsangrepp.
Svärmning
Granbarkborren svärmar på våren då temperaturen överstiger +18 grader, vilket normalt inträffar i mitten eller slutet av maj månad. Hanarna borrar sig då in i barken på stressade och stormfällda träd. I samband med gnaget avger de doftämnen (feromoner) som lockar till sig flera granbarkborrar. Hanarna bygger en parningskammare under barken dit de lockar 2-3 honor per hane. Varje hona gnagar en ca 10 cm lång modergång i vedens fiberriktning där de lägger sina ägg. Efter kläckningen livnär sig larverna på innerbarken tills de förpuppas. Larvernas gångar sträcker sig vinkelrätt ut från modergången. De nya skalbaggarna är färdiga att lämna trädet 8-10 veckor efter svärmningen. Dessa övervintrar antingen under barken i stammarna eller lämnar trädet för att angripa andra granar och sedan övervintra i förnan i marken. Vid gynnsam väderlek kan även föräldradjuren svärma en andra gång i slutet av juni-juli månad och anlägga en syskonkull under samma år, vilket kraftigt ökar populationen barkborrar inför kommande säsong. I samband med en extremt varm sommar och höst är det även möjligt att den nya generationens barkborrar hinner svärma samma år de kläcks.
Kännetecken på angrepp
Efter svärmningen i maj-juni kan man hitta små borrhål och högar med brunt borrmjöl i barken på angripna granvindfällen.
Ifall angreppen även drabbat stående skog angrips vanligen först granar i solexponerade lägen samt träd i kanten av stormluckor. Brunt borrmjöl kan ses vid stambasen och i barkfickorna på trädet. Ofta ses även kådflöde på stammen. Om man i detta skede fläker av barken med en kniv kan man hitta granbarkborrens kännspaka gångsystem samt larver och skalbaggar.
Under högsommaren kan man även titta efter avfläkt bark högre upp på stammarna. Senare på sommaren och fram till kommande vår kan man även se att trädens kronor börjar bli rödbruna och att hackspettar har börjat hacka bort barken. Dessa träd bör avverkas och köras bort innan svärmningen nästa vår för att få bort de barkborrar som övervintrar i trädet.
Om barken börjat flagna från nedre delen av stammen är trädet angripet under föregående 1-2 år. Andra tecken på att trädet angripits tidigare är även att det finns vitt svampmycel innanför barken eller att det finns fruktkroppar av svampar på stammen. Barkborrarna har då redan lämnat trädet och det är ingen risk för ytterligare spridning. Döda granar nyttjas av många arter av svampar, mossor, lavar, insekter och fåglar och det är därför viktigt att låta tidigare döda träd stå kvar för naturvården och den biologiska mångfalden.
Övervakning av svärmning och förekomst
Skogsbruksbyrån placerar på våren ut feromonfällor på 3 platser på Åland för att övervaka svärmningstidpunkt och populationsnivå hos granbarkborre. Fällorna töms en gång per vecka under sommaren.
Granbarkborrens svärmningstidpunkt beror på temperaturen och kan således variera från år till år. Storleken på populationen styrs av tillgången till lämpliga yngelmaterial, till exempel vindfällen.
Svärmningstidpunkten är viktig för att veta när man måste få ut angripna stammar från skogen, medan uppskattningar av populationsnivån på sikt kan säga när risken för skador på stående, frisk skog är överhängande. Idag vet vi inte hur stor populationen måste vara innan denna risk föreligger.
Resultat av svärmningsövervakningen
Landskapsregeringens svärmnings- och populationsövervakning tyder på att de höga populationerna av granbarkborre är kraftigt nedgående och att spridningen avtagit markant efter flera år av mycket höga populationer och omfattande angrepp på stående skog. Sommaren har varit gynnsammare för granarna med regnskurar och frånvaro av långa perioder med torka och extrema temperaturer. Under 2024 användes i likhet med tidigare år totalt 9 feromonfällor på tre olika platser. Detta år har fällorna varit placerade i Sund Högbolstad, Finström Grelsby samt i Jomala Norrsunda.
Våren 2024 började svärmningen under vecka 20, en vecka senare än föregående år. Under tidigare år har svärmningen haft två markanta toppar med cirka tre veckors mellanrum. Den senare toppen utgörs förmodligen av både förstagångssvärmare och av moderdjur som svärmar en andra gång för att lägga en syskonkull.
Under 2024 följde svärmningen ett helt annat mönster med en markant topp vecka 20 som sedan avtog utan att återhämta sig. Mönstret var detsamma på alla tre fångstplatser. Tidigare år har även fångstresultatet varierat kraftigt mellan olika lokaler, men detta år fångades ungefär lika många granbarkborrar på alla lokaler. Totalt fångades 59.000 granbarkborrar, vilket bara är drygt en fjärdedel av fångsten de senaste två åren.
Eftersom antalet fångstplatser är lågt går det inte med säkerhet att säga om populationskurvan har brutits detta år eller om det är slumpen och valet av fångstplatser som påverkat resultaten, men mycket tyder på att det värsta är över för denna gång. Liknande utveckling har även noterats på svenska sidan. Det kan dock snabbt ändra ifall vi åter drabbas av långa perioder av torka och höga temperaturer samt omfattande stormfällningar, men vi håller tummarna för att så inte ska ske.
Fångstdata från åren 2022-2024 hittar Ni under bilagor.
Vad bör jag som skogsägare göra?
Upparbeta och transportera bort färska vindfällen av gran innan maj månads slut för att minimera tillgången på föryngringsmaterial.
Kontrollera din skog regelbundet under svärmningsperioden och leta efter angrepp på såväl färska vindfällen som på stående granskog. Om våren och sommaren är varm och torr är det mer bråttom eftersom svärmningen börjar tidigare.
Upparbeta och transportera bort färska vindfällen och nyangripna granar så snart som möjligt men speciellt innan de nya granbarkborrarna lämnar yngelmaterialet, 8-10 veckor efter svärmningen. De träd som angripits under våren bör avverkas och transporteras bort senast i mitten av juli för att få bäst effekt.
Eftersom granbarkborrarna kan svärma i flera omgångar bör man granska sina granbestånd under hela sommarperioden maj-augusti för att se om man fått nya angrepp på friska, stående granar. Största riskerna brukar finnas vid exponerade kanter mot äldre granskog och inom en ca 10 meter bred kantzon mot stormluckor. Ett tips är att färgmarkera dessa stammar så att man lätt kan hitta dem vid avverkningen.