Åland är ett mycket fornlämningsrikt landskap. Våra fornlämningar är minnesmärken från Ålands tidigare bebyggelse och historia. De vittnar om en över 7 000 år lång tidsperiod, från förhistorisk tid fram till mitten av 1900-talet. Du kan finna dem både ovan och under jord, på land och i vatten.
Genom 1991 års självstyrelselagsrevision ansvarar ålänningarna själva för bevarandet och utforskandet av sin äldsta historia. Kulturbyråns uppdrag är att skydda, vårda och informera om våra fornlämningsmiljöer, så att både dagens och morgondagens generationer kan förstå och uppleva det historiska kulturarvet. Vi prövar också ansökningar och ger tillstånd till förändringar i ett fornlämningsområde.
Vad är en fornlämning
Fornlämningar är spår efter äldre mänsklig verksamhet och skyddas av Landskapslag (1965:9) om fornminnen. I fornlämningslagens 2 § finns en detaljerad förteckning på vad som ska anses vara en fast fornlämning. För att något ska räknas som en fast fornlämning ska den även vara varaktigt övergiven. På Åland har även lämningarna från första och andra världskriget ett lagenligt skydd. Utan tillstånd är det inte tillåtet att gräva ut, ändra, skada, ta bort eller att täcka över en fornlämning.
Lösfynd
Även lösfynd är skyddade enligt lag. Om du hittar ett forntida föremål, t.ex. mynt, vapen eller redskap ska du genast ta kontakt med kulturbyrån så att fyndet kan undersökas. Upphittaren kan få behålla föremålet, men landskapsregeringen har rätt att lösa in det. Fornföremål som hittas vid en känd fast fornlämning och som har samband med den tillfaller landskapet utan lösen. Detsamma gäller fynd som uppenbart härrör från en maritim lämning. Att använda metalldetektor på en fornlämning är inte tillåtet.
Privata insatser betyder mycket
Fornlämningar ligger ofta i miljöer som har vårdats som betesmark. Det är därför viktigt att miljöerna även i fortsättningen vårdas genom att användas på liknande sätt. Här är de privata markägarnas engagemang en förutsättning för att kunna bevara det gamla kulturlandskapets karaktär.
Landskapet sköter vissa utvalda fornlämningar både i samarbete med privata markägare och på mark som landskapet äger. Landskapet skyltar också fornlämningar, eftersom de är viktiga sevärdheter i vårt kulturlandskap.