Däggdjur

Bisam (Ondatra zibethicus), eller bisamråtta, är en gnagare ur sorkfamiljen som ser ut som en blandning av råtta och bäver. Bisam är ungefär 25–40 cm lång, med en 20–28 cm lång svans. Huvudet är brett med kort nos och små ögon. Öronen är korta och knappt synliga i pälsen. Den vattentäta pälsen är på ryggen mörkbrun eller rödbrun, undersidan någon ljusare. Svansen är mörkbrun, täckt av fjäll och tilltryckt från sidan för att underlätta simning. Bakfötterna är stora och delvis beklädda med simhud. Arten förekommer vid näringsrika kustområden vid sjöar och lugna åar som inte bottenfryser. Längs strandkanten byggs bäverlika hyddor eller grävda bon. De äter främst på vattenväxter, men också en del kräftor och musslor.

Bisam kan förväxlas med bäver (Castor fiber), men bäverns svans är bred och tillplattad uppifrån, vilket kan vara svårt att se om djuret befinner sig i vattnet. Bävern är dock mycket större än bisamråttan.

I vissa fall kan bisam också förväxlas med vattensorkar (Arvicola amphibius), speciellt större individer. Vattensorken har dock kortare, smal svans och små bakfötter.

Små bisamråttor kan också påminna om brunråttor (Rattus norvegicus), som ibland håller till nära vatten, men brunråttorna har tydligt utstickande öron jämfört med bisam.

Bisam kommer ursprungligen från Asien. De har exporterats för sin päls och därefter rymt från pälsuppfödningar.

Bisamråttor förökar sig snabbt med närmare 70 ungar per kull. Arten förändrar vegetationen i sjöar och vattendrag, vilket i sin tur påverkar fåglar, fiskar och ryggradslösa djur som är beroende av vattnet. Arten äter musslor och har lokalt bidragit till utrotningen av inhemska musselarter. Bisam, likt bävrar, gräver och bygger också hyddor långs strandbrinkar och fördämningar, vilket försvagar strukturerna. Arten kan också i vissa fall orsaka skador på jordbruk.

Bisam förekommer på Åland.

Bisamråttan har såpass stor effekt på miljön att den rekommenderas utrotas där den är invasiv. För att minska beståndet måste minst 50 % av alla individer avlivas före parningen. Bisam kan antingen fångas in med fällor eller aktivt jagas och skjutas, hanteringen måste ske i enlighet med jaktlagen. I Sverige jagas bisam året om.

Ta inte in bisamråttor i landet. Det är inte heller tillåtet att äga, föda upp eller sälja individer av bisam.

Ett digitalt formulär för att rapportera observationer av bisam på Åland hittar du under rubriken Blanketter.

Information om bisam i artdatabanken från SLU

Information om bisam på cabi.org, på engelska

Information om bisam på webbplatsen vieraslaijit.fi

PDF med information om bisam på svenska Naturvårdsverkets webbplats

PDF med information om bisam från Jord- och skogsbruksministeriets webbplats

Minkens (Mustela vison) kroppslängd är 30–70 cm, svansen 15–21 cm, vikt 360–1 750 g. Färgen brunsvart, ibland nästan svart. Vit underläpp. På bröstet och buken ibland vita fläckar. Kroppen är lång och smidig, benen korta. Små öron. Minkens färg varierar ofta.

På Åland kan minken förväxlas med skogsmård och utter, men minken är mindre.

Minken hör hemma i Nordamerika. Minkbeståndet i Europa har fått sin början från rymningar från pälsfarmer under 1920-talet. Avkomman från dessa rymlingar har spridit sig och påträffas numera över stora delar av norra Europa.

Mink togs som pälsdjur till landskapet på 1940-talet och rymlingar från dessa har lett till att den nu finns över hela landskapet. Även en del invandring österifrån har förekommit. Rikligast är stammarna i allmänhet i närheten av vatten. Den trivs därför bra i skärgården.

Minken är ett stort gissel för sjöfågelsbestånden. Förutom fågel och ägg äter minken även däggdjur samt fisk. Av denna anledning är det jakttid året runt på den.

Läs om mink på Svenska Jägareförbundets webbplats

Läs om mink på  Finlands viltcentrals webbplats

Mårdhunden (Nycrercutus procyoinides) utgör ett eget släkte av familjen hunddjur och kommer ursprungligen från de östra delarna av Asien. Storlek som en räv, men har kortare ben och svans, och ett litet huvud med korta runda öron. Djuret liknar mest en tvättbjörn. Höjd ca 40-50 cm, kroppslängd 50-70 cm. Vikt ca 4-6 kg på sommaren och 6-10 kg på senhösten. Mårdhunden har en karakteristisk ansiktsmask, med svarta teckningar runt ögonen. Huvudet och främre delen av nosen är i övrigt ljust. Pälsen är tät och mjuk. Den är brun till gulbrun med mörka markeringar över och runt skuldrorna och längs sidorna. Magen är ljusare, medan bröstet och benen är mörka, nästan svarta. Färgerna blir mörkare och pälsen tjockare på vintern.

Av vanligen förekommande djur på Åland kan mårdhunden i första hand förväxlas med räv men der har som nämnts kortare ben och svans.

Mårdhunden kommer ursprungligen från de östra delarna av Asien. Mårdhunden introducerades som pälsvilt till västra delarna av före detta Sovjetunionen mellan åren 1929-1955. Sedan dess har den koloniserat stora delar av i Centraleuropa.

På Åland trafikdödades den första mårdhunden 1975 i Eckerö och efter det har mårdhundar påträffats överallt i landskapet.

Mårdhunden är en främmande invasiv art som kan orsaka stor skada på inhemska fåglar och amfibier. Dessutom kan den sprida allmänfarliga sjukdomar som rabies och dvärgbandmask. Av denna anledning är det jakttid året runt på den.

Läs om mårdhund på Jägareförbundets webbplats

Läs om mårdhund på Finlands viltcentrals webbplats