Djursjukdomen blåtunga sprider sig snabbt i våra närområden

För ungefär en månad sedan bekräftades det första fallet av blåtunga (bluetounge, BTV3) på Jylland i Danmark. Sedan dess har smittan spridits över stora delar av Danmark och den 6 september bekräftades fall också i Norge. I fredags, den 13 september, informerade Sverige om sina två första fall av sjukdomen. 

Blåtunga (bluetongue) är en virussjukdom som drabbar idisslare som nötkreatur, får, getter och kameldjur. Sjukdomen kan orsaka lidande för djur och stora ekonomiska förluster för djurägare. Blåtunga orsakas av ett orbivirus som har 24 olika serotyper. Den serotyp som sprids i Europa just nu är serotyp 3, vilken har orsakat allvarliga symptom speciellt hos får. Blåtunga är ingen zoonos, dvs sjukdomen smittar inte människor och smittan sprids inte heller med livsmedel.

I Finland har blåtunga aldrig påträffats och Finland har en officiell fristatus från sjukdomen. I Sverige är detta det första fallet av blåtunga på 15 år och Sverige, precis som Danmark, har förlorat sin officiella fristatus från sjukdomen.

Smittvägar

Blåtunga sprids främst av svidknott (Culicoides spp.). Djur som blir infekterade under dräktigheten kan föra över viruset till sitt foster. Sjukdomen kan också spridas genom sperma som har kontamineras med blod. I båda fall kan avkomman födas som smittbärare. Nyfödda kalvar kan smittas via mjölken och smitta sprids även via kontaminerade nålar och kanyler. 

Nya djur kan endast infekteras och insjukna då vektorn är aktiv, det vill säga under sommarhalvåret. Viremin, den tid virus hittas i blodet och djuret kan överföra smitta, varar 3–20 dygn hos får. Hos nötkreatur kan viremin vara upp till 60 dygn. Av denna orsak är nötkreatur viktiga med tanke på sjukdomens spridning. Svidknotten kan inte flyga långt men kan under vissa förhållanden föras långa sträckor med vinden, i synnerhet över öppet vatten.

Symptom

På grund av den snabba spridningen i våra närområden, är det viktigt både för djurägare och veterinärer att vara uppmärksamma på möjlig smitta på Åland. Sjukdomen kan ha olika förlopp: från subkliniska symtom till dödlig sjukdom. De allvarligaste symtomen konstateras i allmänhet hos får medan nötkreatur är ofta symtomfria. Symptomen är feber, sårig och svullen slemhinna i mun och nos, kraftig salivering, hälta och minskad mjölkproduktion. Dräktiga djur som infekteras kan ibland kasta sina foster eller föda missbildade lamm eller kalvar. Hos vissa får kan tungan i sjukdomens slutfas svullna och bli blåaktig till följd av cirkulationsstörningar, därav sjukdomens namn. 

Bekämpning och profylax

Blåtunga (serotyperna 1–24) klassificeras enligt EU-lagstiftningen som en djursjukdom i klass C. Om en veterinär, djurets ägare eller någon annan person som genom arbete eller hobby är i kontakt med djur misstänker blåtunga, ska Ålands miljö-, och hälsoskyddsmyndighet eller landskapsregeringen meddelas utan dröjsmål. 

Eftersom Finland enligt förordning EU 2021/620 har fri status vad gäller blåtungevirus, ska tilläggskraven enligt lagstiftningen följas vid förflyttning av djur till Finland. Eftersom Sverige nu förlorat sin sjukdomsfria status, kan idisslare inte mer importeras från Sverige till Åland. Mer information om kraven som gäller import och export av djur finns på Livsmedelsverkets hemsidor. 

Eftersom blåtunga är en virussjukdom finns det ingen behandling mot sjukdomen utan de smittade djuren behandlas enligt symptom. I de länder där sjukdomen förekommer används vaccineringar, men det är viktigt att komma ihåg att vaccination i Finland än så länge inte är godkänt.

Kontaktperson: 

Laura Ölander, veterinär vid landskapsregeringen 
telefon: +358 (0)18 25461 och e-post: laura.olander@regeringen.ax