Landskapslag (2007:26) om tillämpning i landskapet Åland av livsmedelslagen (upphävd)

Vid tillverkning och hantering av livsmedel skall livsmedelslagen (FFS 23/2006) tillämpas i landskapet Åland med de undantag som följer av denna lag.

Ändringar av livsmedelslagen skall tillämpas i landskapet från det att de träder i kraft i riket.

Den information som enligt livsmedelslagen skall ges om livsmedlen skall i landskapet vara skriven på svenska.

Inom landskapets förvaltningsbehörighet sköter landskapsregeringen och Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet uppgifterna i livsmedelslagen om inte uppgiften med stöd av 32 § självstyrelselagen genom överenskommelseförordning överförts på en riksmyndighet.

Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet ska sköta kommunernas och regionförvaltningsverkens uppgifter och dessutom följande av Livsmedelssäkerhetsverkets uppgifter

1) att handlägga anmälningar,

2) att fatta beslut om godkännande av livsmedelslokaler,

3) köttbesiktningen och övervakningen i anslutning därtill samt tillsynen över den första ankomstplatsen för animaliska livsmedel samt

4) enligt bestämmelser i landskapsförordning andra uppgifter som är likartade dem som myndigheten redan sköter enligt denna lag.

Landskapsregeringen ska sköta övriga uppgifter som hör till statliga myndigheter enligt livsmedelslagen. Intyg över livsmedelshygienisk kompetens beviljade av Livsmedelssäkerhetsverket eller en av verket godkänd kompetenstestare är giltiga i landskapet.

Hänvisningar i livsmedelslagen till bestämmelser i rikslagstiftningen ska avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen. Bestämmelser om avgifter finns i landskapslagen (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet.

Upphävd (2014/8).

En jägare får för konsumtion i landskapet årligen sälja högst två obesiktigade djurenheter kött från frilevande vilt till konsumenter och livsmedelsföretagare för direkt vidareförsäljning till konsumenter.

I denna lag avses med begreppet

1) frilevande vilt frilevande vilt av älg eller rådjur,

2) jägare den som har jakträtt i enlighet med jaktlagen (1985:31) för landskapet Åland, eller som annars har rätt att utöva jakt och som har fällt det frilevande vilt som avses i 1 mom.,

3) livsmedelsföretagare de fysiska eller juridiska personer som ansvarar för att kraven i livsmedelslagstiftningen uppfylls i det livsmedelsföretag de driver, dock så att jägaren inte är livsmedelsföretagare i den betydelse som avses i denna lag,

4) inälvor organ från bröst-, buk- och bäckenhålor, luft- och matstrupe samt med

5) djurenhet den kvantitet som anges i följande tabell:

Jägare kan avpälsa djurkroppar av frilevande vilt samt behandla dem med sedvanlig hängning, kylning, styckning och infrysning. Köttet kan levereras som hela slaktkroppar, i delar eller som styckningsdetaljer, dock inte som malet kött, till en eller flera konsumenter eller till en eller flera livsmedelsföretagare. Andra inälvor än tungan får inte säljas.

Livsmedelsföretagare ska hantera kött av obesiktigade djurkroppar från frilevande vilt i ändamålsenliga utrymmen samt ha ett av Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet godkänt dokumenterat egenkontrollsystem av vilket framgår verksamhetsrutiner för köttets hantering.

Beslut som fattats enligt denna lag överklagas enligt bestämmelserna i livsmedelslagen. I Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighets beslut i ärende som avses i denna lag får ändring sökas i enlighet med vad som sägs i 19 § landskapslagen (2007:115) om Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet.

Den som bryter mot bestämmelserna i denna lag straffas med böter, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag.

Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att författningar som utfärdats med stöd av livsmedelslagen skall tillämpas i landskapet oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen föreskriver.

Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet i landskapsförordning besluta om genomförandet i landskapet av EG:s direktiv rörande angelägenheter som avses i denna lag.

Landskapsregeringen kan i landskapsförordning besluta närmare om krav på hantering av kött från frilevande vilt samt om den spårbarhet och den egenkontroll som avseende kött från frilevande vilt krävs av en livsmedelsföretagare. (2009/15)