Landskapslag (2022:91) om klientavgifter inom socialvården

I denna lag regleras grunderna för de klientavgifter som kommuner och kommunalförbund kan ta ut.

I denna lag avses med:

1) klient: en person eller flera personer som anlitar socialvård eller som servicen gäller, eller som oberoende av sin egen vilja är föremål för socialvård; vid hemservice anses som klient vid sidan av barnet också föräldrar eller andra vårdnadshavare som lever i gemensamt hushåll med barnet,

2) familj: personer som lever i gemensamt hushåll i äktenskap eller äktenskapsliknande förhållanden samt deras minderåriga barn som bor i samma hushåll,

3) vårddag: den dag då en klient tas in för institutionsvård, vårddygnen därefter och den dag klienten lämnar institutionen.

För kommunala socialvårdstjänster kan en avgift tas ut av den klient som använder servicen, om inte något annat föreskrivs genom lag. Avgiften får uppbäras enligt användarens betalningsförmåga.

Den avgift som tas ut för servicen får inte överskrida kostnaderna för serviceproduktionen.

Kommunen eller kommunalförbundet fakturerar klienten för kommunal socialservice, oberoende av om servicen tillhandahålls av kommunen eller av en privat serviceproducent. Fakturan ska åtminstone innehålla följande information:

1) fakturadatum,

2) klientens namn och personuppgifter,

3) den service som avgiften tas ut för,

4) avgiftens storlek och avgiftsgrunden,

5) namn och kontaktuppgifter till den offentliga eller privata serviceproducent som tillhandahållit den service för vilken avgiften tas ut,

6) namn och kontaktuppgifter till den aktör från vilken klienten kan begära ytterligare information om fakturan,

7) information om huruvida avgiften som tas ut ska räknas in i avgiftstaket och, om avgiften ska räknas in i avgiftstaket en upplysning om att klienten själv måste kontrollera när avgiftstaket har nåtts.

Till andra fakturor än fakturor med anledning av beslut som avses i 6 § ska det fogas en anvisning om rättelseyrkande.

När avgifter tas ut ska klientens integritetsskydd och personliga trygghet beaktas.

Kommunen eller kommunalförbundet ska ge klienten ett beslut om en avgift som bestäms baserat på klientens betalningsförmåga. Av beslutet ska åtminstone följande uppgifter framgå:

1) den tjänsteinnehavare som fattat beslutet samt tidpunkten för beslutet,

2) den klient som beslutet gäller,

3) den service som beslutet gäller,

4) storleken på den avgift som tas ut för servicen samt avgiftsgrunden,

5) namn och kontaktuppgifter till den person som klienten kan begära ytterligare upplysningar av rörande beslutet.

Till beslutet ska en anvisning om rättelseyrkande bifogas.

Om klienten eller klientens företrädare har bokat en kortvarig vårdplats eller en kortvarig boendeserviceplats inom socialvården och klienten utan godtagbart skäl och utan att ha avbokat platsen uteblir, får kommunen eller kommunalförbundet debitera klienten högst 51,50 euro. Avgiften får endast tas ut om det inte anses oskäligt och kommunen eller kommunalförbundet i samband med bokningen informerat klienten om möjligheten att ta ut avgiften och gett anvisningar om hur platsen kan avbokas. Information om uttag av avgift och avbokning av plats ska lämnas på ett sådant sätt att klienten tillräckligt väl förstår innehållet i den. Avgift får inte tas ut av klienter under 18 år.

Bestämmelserna i 1 mom. gäller även när kommunen eller kommunalförbundet har bokat en kortvarig vårdplats eller kortvarig boendeserviceplats på initiativ av klienten eller klientens företrädare. För att kunna ta ut någon avgift krävs i detta fall även att den information och de anvisningar som avses i 1 mom. lämnas skriftligen samt att klienten eller klientens företrädare får en påminnelse om den bokade platsen.

Följande former av socialservice är avgiftsfria:

1) Socialt arbete, social handledning, social rehabilitering, familjearbete, rådgivning i uppfostrings- och familjefrågor samt övervakning av umgänge mellan barn och förälder enligt 14 § 1 mom. 1–4 och 12–13 punkterna i landskapslagen (2020:12) om socialvård, stöttat umgänge och övervakade byten enligt 27 § i samma lag samt verksamhet i sysselsättningssyfte för personer med funktionsnedsättning och arbetsverksamhet för personer med funktionsnedsättning, med undantag för transporter och måltider, enligt 70 och 71 §§ samma lag.

2) Specialomsorger enligt lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (FFS 519/1977) (specialomsorgslagen), vilken gäller med stöd av landskapslagen (1978:48) om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda. Avgift får dock tas ut för uppehälle för en person med intellektuell funktionsnedsättning, utom för partiellt uppehälle för barn under 16 år. En avgift för fullt uppehälle kan tas ut vid kortvarig institutionsvård enligt 13 § och vid långvarig institutionsvård så som bestäms i 16 §.

3) Vård av barn och unga personer enligt barnskyddslagen (FFS 417/2007), tillämplig på Åland genom landskapslagen (2008:97) om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen, med undantag för vad som anges i 12 §.

4) Service enligt 8 § 1 mom. i lagen om service och stöd på grund av handikapp (FFS 380/1987) (handikappservicelagen) som tillämpas på Åland genom landskapslagen (2010:50) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om service och stöd på grund av handikapp, dagverksamhet med undantag för transporter och måltider, personlig assistans samt specialservice i anslutning till serviceboende enligt 8 § 2 mom. handikappservicelagen och undersökningar enligt lagens 11 §. För specialkostnaderna för serviceboende och för personlig assistans kan dock en avgift tas ut, om klienten får ersättning för dem med stöd av någon annan lag än handikappservicelagen. Avgiften får inte överstiga ersättningen.

5) Poliklinisk missbrukarvård.

6) Den service som kommunen ska tillhandahålla enligt äktenskapslagen (FFS 234/1929), faderskapslagen (FFS 11/2015), adoptionslagen (FFS 22/2012), lagen om underhåll för barn (FFS 704/1975), lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (FFS 361/1983) och lagen om underhållsstöd (FFS 580/2008) vilken gjorts tillämplig på Åland genom landskapslagen (2009:7) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om underhållsstöd.

7) Handlingar som har getts till en person i ärenden som gäller dennes socialvård.

8) (2023/122) Tjänster som kommunen eller kommunalförbundet ger en vårdbehövande under närståendevårdarens ledighet enligt 4 § 1 mom. i lagen om stöd för närståendevård (FFS 937/2005), så som den tillämpas genom 2g § i landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård och som ersätter den vård och omsorg som närståendevårdaren ger och tjänster som kommunen ger en klient under en anhörig eller närståendes ledighet enligt 28 § 1 mom. landskapslagen om socialvård.

För att förhindra en oskäligt stor avgiftsbörda finns ett avgiftstak på 300 euro per kalenderår. När avgiftstaket har nåtts är de tjänster som omfattas av avgiftstaket avgiftsfria till slutet av kalenderåret. Vid kortvarig institutionsvård är det dock möjligt att ta ut en avgift på 22,80 euro per vårddag för klientens uppehälle även efter det att avgiftstaket har nåtts.

I avgiftstaket ingår avgifter som under kalenderåret uppburits för dagvård, nattvård, rehabilitering och kortvarig institutionsvård inom socialvården. Klientavgifter som tagits ut för barn under 18 år räknas som en del av den ena förälderns eller annan vårdnadshavares avgiftstak. När avgiftstaket uppnåtts är tjänsterna avgiftsfria för alla de personer, vars avgifter tillsammans har beaktats i avgiftstaket.

Uppföljningen av avgiftstaket ligger på klientens ansvar men kommunen eller kommunalförbundet ska förse klienten med ett uppföljningskort för klientavgifter. När avgiftstaket uppnåtts utfärdar den kommunala enhet som tillhandahåller tjänster som omfattas av avgiftstaket ett intyg åt klienten. Klienten ska vid behov uppvisa kvitton över erlagda avgifter till den som utfärdar intyget.

Om klienten under kalenderåret har betalat mera än 300 euro i avgifter för tjänster som ingår i avgiftstaket, har han eller hon rätt att få tillbaka de avgifter som betalts till för högt belopp. Om krav på återbetalning av de avgifter som betalts till för högt belopp inte har ställts före utgången av kalenderåret efter det år då gränsen 300 euro överskridits, går klienten miste om sin rätt till återbetalning. Om det på grund av en myndighets eller ett försäkringsbolags beslut eller på grund av ändringssökande blir klart först efter uppföljningsåret för avgiftstaket om avgifterna ingår i avgiftstaket eller inte, ska kravet på återbetalning av avgifter som betalts till ett för högt belopp ställas inom ett år från det att beslutet har meddelats eller beslut med anledning av besvär har vunnit laga kraft.

Vid uträkning av avgiftstaket beaktas inte

1) avgifter som ersätts med stöd av lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (FFS 459/2015), lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar (FFS 873/2015), lagen om skada, ådragen i militärtjänst (FFS 404/1948), trafikförsäkringslagen (FFS 460/2016) eller patientförsäkringslagen (FFS 948/2019) eller avgifter för vård som ersätts med stöd av en motsvarande tidigare lag

2) avgifter för vilkas betalning klienten har fått utkomststöd,

3) avgifter som tas ut av den som inte har sin hemort på Åland.

Upphävda (2023/122).

För ersättande av kostnaderna för familje- eller institutionsvård eller boendeservice som enligt barnskyddslagen har getts ett barn i form av stödåtgärd inom den öppna vården, vård utom hemmet eller eftervård, kan en avgift tas ut av barnets föräldrar som får vara högst lika stor som det underhållsbidrag som bestäms med stöd av 1–3 §§ lagen om underhåll för barn. Avgiften kan tas ut då det är motiverat med beaktande av de berörda personernas utkomstmöjligheter och vårdsynpunkter och fördelas mellan föräldrarna efter deras betalningsförmåga.

Kommunen eller kommunalförbundet kan utan att fastställa avgiften uppbära och lyfta underhållsbidrag till barnet för den tid barnet får familje- eller institutionsvård eller boendeservice som avses ovan samt använda bidragen för att ersätta kostnaderna för familje- eller institutionsvården eller boendeservicen. Kommunen eller kommunalförbundet kan uppbära en skälig avgift som ska betalas med barnets eller den unga personens övriga inkomster, ersättningar eller fordringar enligt 30 §.

Den avgift som tas ut av barnets eller den unga personens inkomster enligt 2 mom. får uppgå till högst 1 860,20 euro i månaden.

En klient i kortvarig institutionsvård får debiteras högst 49,60 euro per vårddag.

Avgiften får endast tas ut en gång per kalenderdygn. Om en klient flyttas direkt till en annan institution får den remitterande institutionen inte ta ut någon avgift för den dag då klienten flyttas.

Om det ur vårdsynpunkt är lämpligt att en klient vårdas vid en institution inom socialvården eller någon annan verksamhetsenhet antingen endast dagtid (dagvård) eller nattetid (nattvård), får avgiften inte överstiga 22,80 euro per dygn.

Kommunen eller kommunalförbundet får ta ut en avgift enligt 16 § för

1) familjevård enligt 1a § 1 mom. i landskapslagen (2015:18) om tillämpning i landskapet Åland av familjevårdarlagen och professionell familjevård, om servicen beräknas pågå i minst tre månader då den inleds eller redan har pågått i minst tre månader (långvarig familjevård)

2) service dygnet runt som getts på en institution enligt 22 § i landskapslagen om socialvård, om servicen beräknas pågå i minst tre månader då den inleds eller redan har pågått i minst tre månader (långvarig institutionsvård)

3) serviceboende med heldygnsomsorg enligt 21 § 3 mom. och 4 mom. i landskapslagen om socialvård, om servicen beräknas pågå i minst tre månader då den inleds eller redan har pågått i minst tre månader (långvarigt serviceboende med heldygnsomsorg).

Kommunen eller kommunalförbundet får ta ut en avgift enligt 20 § för hemservice enligt 19 § i landskapslagen om socialvård, om klienten får service minst en gång i veckan och servicen dessutom beräknas pågå i minst två månader då den inleds eller redan har pågått i minst två månader (fortlöpande och regelbunden hemservice).

Avgift för den service som anges i denna paragraf får inte tas ut om servicen är avgiftsfri enligt 8 §.

Månadsavgiften för den service som anges i 15 § 1 mom. får uppgå till högst 85 procent av klientens månadsinkomster efter att de avdrag som anges i 19 och 19a §§ har gjorts.

Om klienten omedelbart innan servicen inletts har levt i gemensamt hushåll i äktenskap eller samboförhållande och klientens inkomster är större än makens eller sambons inkomster, bestäms avgiften utgående från makarnas eller sambornas sammanräknade månadsinkomster. Avgiften får då vara högst 42,5 procent av makarnas eller sambornas sammanräknade månadsinkomster efter att de avdrag som anges i 19 och 19a §§ har gjorts. Om båda makarna eller samborna omfattas av långvarigt serviceboende med heldygnsomsorg, långvarig institutionsvård eller långvarig familjevård bestäms avgiften dock enligt vad som anges i 1 mom.

När kommunen eller kommunalförbundet bestämmer avgiften ska den se till att klienten till sitt förfogande har ett belopp för personligt bruk, som för klienter inom långvarigt serviceboende med heldygnsomsorg ska vara minst 250 euro per månad, för klienter inom långvarig familjevård minst 167 euro per månad och för klienter i långvarig institutionsvård minst 150 euro per månad.

Innan avgiften för långvarig institutionsvård bestäms ska kommunen eller kommunalförbundet utreda om klienten innan institutionsvården inletts har levt i gemensamt hushåll i äktenskap eller äktenskapsliknande förhållande eller om klienten har minderåriga barn vars underhåll har varit helt eller delvis beroende av klientens inkomster. I utredningen ska även beaktas vad som i 3 § 2 mom. lagen om underhåll för barn bestäms om föräldrarnas ansvar för kostnaderna för barnets utbildning efter det att barnet fyllt 18 år. På basis av utredningen ska avgiften med beaktande av 16 § bestämmas så att underhållet av personen som har levt i gemensamt hushåll med den som ska vårdas och de minderåriga barnen samt rätten för den som fyllt 18 år att av sina föräldrar få understöd för sina utbildningsutgifter kan tryggas på behörigt sätt.

Som i 16 § avsedda månadsinkomster beaktas klientens, och i de fall som anges i 16 § 2 mom. även makens eller sambons, fortlöpande eller årligen återkommande inkomster efter förskottsinnehållning och förskottsbetalning minskat med kostnaderna för inkomstens förvärvande och skattefria inkomster. (2023/122)

Som inkomst beaktas inte skattefria sociala förmåner enligt 92 § i inkomstskattelagen (FFS 1535/1992) med undantag för handikappbidrag och vårdbidrag för pensionstagare. Det veterantillägg som betalas ut som en del av vårdbidraget för pensionstagare beaktas inte som inkomst. Sådant underhåll för barn som avses i 4 § i lagen om underhåll för barn beaktas inte heller som inkomst.

Fortlöpande eller årligen återkommande understöd och hederspris beaktas som inkomst till den del de utgör skattepliktig inkomst enligt 82 § 2 mom. i inkomstskattelagen.

Om inkomsterna varierar beaktas som månadsinkomst den genomsnittliga månadsinkomsten under de 12 föregående månaderna.

Innan avgiften för den service som anges i 15 § 1 mom. bestäms ska följande avdrag göras från klientens, och i de fall som anges i 16 § 2 mom., klientens och dennes makes eller sambos sammanräknade månadsinkomster:

1) underhållsbidrag som klienten ska betala samt andra motsvarande kostnader som motiveras av hans eller hennes faktiska familjeförhållanden

2) gottgörelse som förordnats av en skiftesman eller domstol enligt lagen om upplösning av sambos gemensamma hushåll (FFS 26/2011) som klienten ska betala

3) förmån som klienten ska betala i pengar och som i samband med överlåtelse av en fastighet har förbehållits för viss tid eller på livstid

4) grundavgift som ingår i en intressebevakares arvode och vars storlek bestäms med stöd av 44 § 5 mom. i lagen om förmyndarverksamhet (FFS 442/1999), när en domstol eller förmyndarmyndigheten har förordnat en intressebevakare för klienten, samt fullmäktigens arvode enligt 22 § i lagen om intressebevakningsfullmakt (FFS 648/2007), dock högst till beloppet av den grundavgift som ingår i intressebevakarens arvode.

Med avvikelse från 1 mom. 1 punkten görs inte avdrag för underhållsbidrag om mottagaren av bidraget är make till klienten och makarna har levt i gemensamt hushåll omedelbart innan servicen inleddes.

Avdrag för klientens boendeutgifter före flytten görs enligt följande:

1) i fråga om ägarbostad de nödvändiga och skäliga kostnaderna för bostaden under de senaste sex månaderna

2) hyran för en hyresbostad och övriga nödvändiga och skäliga kostnader för boendet under hyresgästens uppsägningstid enligt 46 § i hyreslagen (1999:19) för landskapet Åland

3) det bruksvederlag för tre månader för en bostadsrättsbostad som avses i 32 § i lagen om bostadsrättsbostäder (FFS 393/2021) och övriga nödvändiga och skäliga kostnader för boendet.

Utöver vad som föreskrivs i 19 § ska kommunen eller kommunalförbundet vid bestämmandet av storleken på månadsavgiften för långvarigt serviceboende med heldygnsomsorg dra av skäliga boendeutgifter som föranleds av det långvariga serviceboendet med heldygnsomsorg från klientens, och i de fall som anges i 16 § 2 mom., klientens och dennes makes eller sambos sammanräknade månadsinkomster. Eventuella bostadsbidrag dras av från boendeutgifterna.

För klienter i långvarigt serviceboende med heldygnsomsorg och i långvarig familjevård görs avdrag för kostnader för läkemedel, kliniska näringspreparat och bassalvor om de är ersättningsgilla enligt sjukförsäkringslagen (FFS 1224/2004) och har skrivits ut av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården enligt lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (FFS 559/1994). Med utgångspunkt från den redovisning som klienten eller dennes företrädare lämnar räknas läkemedelskostnaderna av från klientens månadsinkomst, dock högst till beloppet av den årssjälvrisk som avses i 5 kap. 8 § i sjukförsäkringslagen. Kostnaden för läkemedel, kliniska näringspreparat och bassalvor som inte är ersättningsgilla enligt sjukförsäkringslagen dras av efter ansökan av klienten eller klientens företrädare, om den yrkesutbildade person inom hälso- och sjukvården som har skrivit ut dem har bedömt att de är behövliga för klientens hälsa.

Månadsavgiften för fortlöpande och regelbunden hemservice bestäms utifrån antalet servicetimmar som skrivits in i servicebeslutet, klientens betalningsförmåga och familjens storlek.

Månadsavgiften får uppgå till högst det belopp som betalningsprocenttalet enligt 4 mom. anger av de månadsinkomster som överskrider den i 3 mom. angivna inkomstgränsen.

Inkomstgränserna är följande:

Om familjen består av fler än sex personer höjs inkomstgränsen med 363 euro för varje därpå följande familjemedlem.

Betalningsprocenttalen är följande:

För tillfällig hemservice kan det tas ut en skälig avgift som kommunen bestämmer.

Som i 20 § avsedd månadsinkomst ska kommunen eller kommunalförbundet beakta klientens och klientens makes eller sambos fortlöpande eller årligen återkommande skattepliktiga förvärvs- och kapitalinkomster och skattefria inkomster minskat med kostnaderna för inkomstens förvärvande. Från inkomsterna ska de avdrag som anges i 19 § 1 mom. 1 och 3 punkten göras. (2023/122)

Trots vad som föreskrivs i 1 mom. kan som skattepliktiga inkomster beaktas motsvarande, vid den senast verkställda beskattningen fastställda skattepliktiga inkomster, höjda med de procenttal som Skatteförvaltningen årligen bestämmer i sina beslut om beräkningsgrunderna för förskottsinnehållning och förskottsbetalning med stöd av 6 § 1 mom. i lagen om förskottsuppbörd (FFS 1118/1996), vilken gäller med stöd av landskapslagen (1997:32) om tillämpning i landskapet Åland av rikslagstiftningen om förskottsuppbörd.

Som inkomst beaktas inte skattefria sociala förmåner enligt 92 § i inkomstskattelagen (FFS 1535/1992) med undantag för underhållsstöd och vårdbidrag för pensionstagare. Det veterantillägg som betalas ut som en del av vårdbidraget för pensionstagare beaktas inte som inkomst.

Fortlöpande eller årligen återkommande understöd eller hederspris beaktas som inkomst till den del de utgör skattepliktig inkomst enligt 82 § 2 mom. i inkomstskattelagen.

Om inkomsterna varierar beaktas som månadsinkomst den genomsnittliga månadsinkomsten under de 12 föregående månaderna.

Upphävda (2023/122).

I fråga om avgifter som bestäms enligt betalningsförmågan fattar kommunen eller kommunalförbundet ett beslut som gäller tills vidare. Avgiften ska emellertid justeras på ansökan av klienten eller klientens företrädare eller på initiativ av kommunen eller kommunalförbundet om

1) klientens eller dennes familjs inkomster har förändrats,

2) (2023/122) klientens eller dennes makes eller sambos rätt till avdrag enligt 19 eller 19a § har förändrats,

3) familjens förhållanden har förändrats,

4) avgiften visar sig vara felaktig,

5) den klientplan som utarbetats för klienten ändras så att den påverkar storleken på klientavgiften,

6) kommunens eller kommunalförbundets betalningsgrunder ändras så att det påverkar storleken på klientavgiften.

Om ett avgiftsbeslut har byggt på felaktiga uppgifter som klienten eller klientens företrädare har lämnat, kan avgiften rättas retroaktivt för högst ett år.

En kommun eller ett kommunalförbund får ta ut en avgift enligt 16 och 20 §§ även om servicen avbryts tillfälligt av en orsak som beror på klienten. Om servicen emellertid avbryts för mer än fem dagar, ska ingen avgift tas ut för den tid som överskrider fem dagar. Om servicen avbryts av orsaker som beror på kommunen eller kommunalförbundet eller på grund av att klienten får institutionsvård eller sjukhusvård, tas avgift inte heller ut för de nämnda fem dagarna. Om avbrottet i servicen pågår hela månaden, tas det inte ut någon avgift alls.

För färdtjänst som ordnas enligt 8 § 2 mom. handikappservicelagen, vilken gäller på Åland med stöd av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om service och stöd på grund av handikapp, kan högst en så stor avgift tas ut som motsvarar den avgift som uppbärs i offentlig trafik på Åland.

En avgift som fastställts för socialservice och som bestämts utifrån en persons betalningsförmåga ska efterskänkas eller nedsättas om förutsättningarna för personens eller familjens försörjning eller förverkligandet av personens lagstadgade försörjningsplikt äventyras av att avgiften tas ut.

Den kommun eller det kommunalförbund som producerar servicen kan besluta att också andra avgifter än de som avses i 1 mom. kan efterskänkas eller nedsättas på de grunder som avses i 1 mom., eller att avgifterna kan nedsättas eller efterskänkas, om det är befogat med beaktande av vårdsynpunkter.

Nedsättning och efterskänkande av avgift ska prioriteras i förhållande till utkomststöd enligt lagen om utkomststöd (FFS 1412/1997) vilken gäller med stöd av landskapslagen (1998:66) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd.

Kommunen eller kommunalförbundet ska informera klienten om förutsättningarna för nedsättning och efterskänkande av avgift. Informationen ska ges före den första servicehändelsen eller i samband med den. Om det inte är möjligt kan informationen lämnas senare, dock senast när avgiften tas ut. Informationen ska ges så att klienten tillräckligt väl förstår dess innehåll. När informationen ges ska klienten ges namnet på och kontaktuppgifterna till den aktör av vilken klienten vid behov kan begära ytterligare upplysningar.

Klienten ska ges den information som anges i 4 mom. personligen, antingen skriftligen eller muntligen. Informationen får också ges med hjälp av en elektronisk tjänst där klienten identifierar sig elektroniskt. Klienten har alltid rätt att begära att få informationen skriftligen.

Om en kommun eller ett kommunalförbund ordnar service som köpta tjänster ska den som använder servicen betala samma avgifter och ersättningar som när motsvarande service ordnas av kommunen eller kommunalförbundet.

Om tjänster ordnas med hjälp av servicesedel får ingen klientavgift tas ut.

När självriskandelens storlek bestäms beaktas också det som anges i 27 § om efterskänkande eller nedsättning av avgift.

Kommunen eller kommunalförbundet kan ta ut en avgift av en person som inte har hemort på Åland om inte något annat följer av internationella avtal som är bindande för Åland eller av Europeiska unionens lagstiftning.

Kommunen eller kommunalförbundet har, trots vad som föreskrivs någon annanstans i lag rätt att uppbära pension, livränta, underhållsbidrag, understöd och andra löpande eller som engångsbelopp inflytande inkomster, ersättningar eller fordringar för den tid som en klient får serviceboende med heldygnsomsorg, service på en institution och familjevård som ordnas av kommunen eller kommunalförbundet. Kommunen eller kommunalförbundet kan använda dessa medel för att betala klientavgiften om klienten av någon anledning inte gör det, dock med beaktande av vad som föreskrivs om inkomsterna, ersättningarna och fordringarna någon annanstans i lag eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av lag. (2023/122)

Kommunen eller kommunalförbundet ska senast två veckor före utbetalningen av en i 1 mom. avsedd inkomst, ersättning eller fordran meddela utbetalaren att inkomsten, ersättningen eller fordran betalas till kommunen eller kommunalförbundet. Då kan betalningen ske med laglig verkan endast till kommunen eller kommunalförbundet.

Kommunen eller kommunalförbundet får inte uppbära en så stor del av klientens inkomster, ersättningar eller fordringar att de minimibelopp för personligt bruk som anges i 16 § 3 mom. blir mindre än vad som anges i paragrafen. (2023/122)

Landskapsmyndigheter, statliga myndigheter, välfärdsområdesmyndigheter, kommunala myndigheter och andra offentligrättsliga samfund, Folkpensionsanstalten, Pensionsskyddscentralen, pensionsstiftelser och andra pensionsanstalter, försäkringsanstalter, arbetsgivare och arbetslöshetskassor samt serviceproducenter inom social- eller hälsovården är skyldiga att på en kommunal myndighets begäran avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna lämna uppgifter och utredningar om klientens ekonomiska ställning som de har i sin besittning och som är nödvändiga vid bestämmandet av klientavgiften, om den kommun eller kommunalförbund som bestämmer avgiften inte av klienten eller av klientens lagliga företrädare har fått tillräckliga och tillförlitliga uppgifter för bestämmandet av avgiften.

Vad som föreskrivs i 1 mom. tillämpas också på uppgifter och utredningar om klientens makes eller sambos ekonomiska ställning, om avgiften bestäms eller har bestämts med stöd av 15 eller 19 § utifrån makarnas eller sambornas sammanräknade inkomster.

Den skyldighet som avses i 1 och 2 mom. gäller också penninginstitut, om kommunen eller kommunalförbundet inte får tillräckliga uppgifter och utredningar av de aktörer som avses i 1 mom. och om det finns grundad anledning att misstänka att de uppgifter som klienten eller klientens företrädare har lämnat är otillräckliga eller otillförlitliga. Begäran ska framställas skriftligen till penninginstitutet, och en tjänsteinnehavare som förordnats av en nämnd som inrättats av det fullmäktige som avses i kommunallagen (1997:73) för landskapet Åland är berättigad att fatta beslutet om att framställa begäran. Innan begäran framställs till penninginstitutet ska den vars uppgifter begärs underrättas om begäran.

Kommuner och kommunalförbund har i enlighet med 13 § 25 punkten lagen om inkomstdatasystemet (FFS 53/2018) och trots sekretessbestämmelser och andra begränsningar rätt att ta emot sådana uppgifter ur inkomstregistret som behövs för att fatta beslut om de klientavgifter som kommunen eller kommunalförbundet tar ut.

De eurobelopp som anges i 7, 9, 12, 13 och 14 §§ justeras första gången år 2023 och därefter vartannat år utifrån förändringen i det konsumentprisindex för Åland som fastställs av Ålands statistik- och utredningsbyrå och som ägde rum kalenderåret före justeringsåret. Beräkningen görs utifrån den förändring i konsumentprisindexet som ägt rum från oktober till oktober. Justeringsåret är året före det år vid vars ingång indexjusteringen görs. Det indexjusterade beloppet avrundas till närmaste 0,1 euro. De indexjusterade beloppen börjar tillämpas den 1 januari året efter justeringsåret. Landskapsregeringen fastställer i november de belopp som indexjusteras med det åländska konsumentprisindexet.

De eurobelopp som anges i 16 och 20 §§ justeras första gången år 2023, dock så att minimibeloppen för personligt bruk för långvarigt serviceboende med heldygnsomsorg och för långvarig institutionsvård i 16 § som indexjusteras första gången år 2025. Därefter justeras eurobeloppen vartannat år utifrån förändringen i arbetspensionsindexet enligt 98 § i lagen om pension för arbetstagare (FFS 395/2006). Det indexjusterade beloppet ska avrundas till närmaste euro. Det indexjusterade eurobeloppet träder i kraft den 1 januari året efter justeringsåret. Social- och hälsovårdsministeriet publicerar de indexjusterade eurobeloppen i Finlands författningssamling senast två månader före ingången av det kalenderår från och med vilket de tillämpas.

Rättelseyrkande av ett beslut eller en faktura som gäller avgifter får begäras. Rättelseyrkande får emellertid inte begäras av en faktura som gäller ett i 6 § avsett beslut. Rättelseyrkande begärs hos det organ som svarar för ordnandet av servicen i fråga i kommunen. Bestämmelser om begäran om rättelse finns i förvaltningslagen (2008:9) för landskapet Åland.

Ett beslut med anledning av begäran om rättelse enligt 1 mom. får överklagas genom besvär hos Ålands förvaltningsdomstol på det sätt som anges i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (FFS 808/2019).

Om den avgift som bestämts för servicen inte betalas senast på förfallodagen, får en årlig dröjsmålsränta tas ut från förfallodagen högst enligt den räntesats som avses i 4 § i räntelagen (FFS 633/1982). Den förfallodag som ligger till grund för betalning av dröjsmålsränta får infalla tidigast två veckor efter att den service för vilken avgiften bestämts har erhållits.

Avgifter som har bestämts med stöd av denna lag samt dröjsmålsränta som tas ut med stöd av 35 § får drivas in utan dom eller beslut på det sätt som gäller för indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

Genom denna lags ikraftträdande upphävs 1 § 1 mom. 2 punkten, 1 § 4 mom. och 2a § i landskapslagen (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård och 1 § 3 mom. i landskapslagen (2016:15) om tillämpning i landskapet Åland av lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården.

Det avgiftstak på 300 euro som anges i 9 § ska tillämpas på de tjänster som ingår i avgiftstaket från och med den 1 januari 2023.