Landskapsförordning (2007:3) om deponering av avfall

I denna förordning finns bestämmelser om krav på deponering av avfall och om tillståndspliktig deponering.

Denna förordning ska inte tillämpas på (2022/23)

1) spridning av slam, inklusive avloppsslam och slam från muddringsverksamhet och liknande material, för gödnings- eller jordförbättringsändamål,

2) användning av lämpligt inert avfall vid restaurering och utfyllnadsarbete eller för byggnadsändamål i deponier,

3) deponering av icke-farligt muddringsslam i vattenområde, från vilket det har avlägsnats, eller på land i närheten av sådant område,

4) (2022/23) hanteringen av avfall från landbaserad utvinningsindustri, det vill säga avfall från prospektering, utvinning, inklusive utvecklingsfasen innan produktion inleds, bearbetning och lagring av mineraltillgångar samt från drift av stenbrott, om den omfattas av tillämpningsområdet för annan lagstiftning.

Syftet med denna förordning är att förebygga och minska negativ miljöpåverkan som deponering av avfall kan orsaka miljön och människors hälsa samt att stödja övergången till en cirkulär ekonomi genom att sådant avfall som lämpar sig för materialåtervinning och annan återvinning i mindre utsträckning deponeras.

Följande beteckningar används i denna förordning med den betydelse som anges nedan: (2013/10)

1) (2022/23) Om inte annat särskilt förskrivs så har i denna förordning använda begrepp samma betydelse som föreskrivs enligt landskapslagen (2018:83) om tillämpning av rikets avfallslag, nedan kallad avfallslagen.

2) Deponi. Deponi är en upplagsplats för avfall på jorden eller under mark, inklusive

- interna upplag för avfall som har uppkommit inom den egna verksamheten, samt

- platser som används under mer än ett år för tillfällig lagring av avfall men med uteslutande av

- anläggningar där avfall omlastas för att beredas för vidare transport för återvinning, behandling eller slutligt omhändertagande på annan plats samt

- platser där avfall som skall återvinnas eller behandlas inom tre år eller där avfall som skall slutligt omhändertas inom ett år lagras.

3) Inert avfall. Inert avfall är avfall som inte genomgår några väsentliga fysikaliska, kemiska eller biologiska förändringar. Inert avfall löses inte upp, brinner inte och reagerar inte fysikaliskt eller kemiskt på något annat sätt, inte heller bryts det ned biologiskt eller inverkar på andra material det kommer i kontakt med på ett sätt som kan orsaka skador på miljön eller människors hälsa. Den totala lakbarheten och det totala föroreningsavfallet i avfallet samt ekotoxiciteten hos avfallet skall vara obetydliga och får inte äventyra kvaliteten på yt- eller grundvatten.

4) (2013/10) Biologiskt nedbrytbart avfall. Biologiskt nedbrytbart avfall är avfall som kan genomgå anaerob eller aerob nedbrytning, såsom livsmedels- och trädgårdsavfall, papper och kartong.

5) Geologisk barriär. En geologisk barriär föreligger när de geologiska och hydrogeologiska förhållandena under och i närheten av en deponi innebär en fastläggande förmåga som är tillräcklig för att förebygga en potentiell risk för mark och grundvatten.

6) Lakvatten. Lakvatten är vätska som rinner genom det deponerade avfallet och som tränger ut ur eller stannar kvar i en deponi.

7) Deponigas. Deponigas är gas som genereras från det deponerade avfallet.

Varje deponi skall hänföras till någon av klasserna

- deponi för farligt avfall,

- deponi för icke-farligt avfall eller

- deponi för inert avfall.

Följande avfall får inte deponeras:

1) (2022/23) Avfall som under de förhållanden som råder på en deponi är explosivt, oxiderande, brandfarligt eller frätande enligt vad som föreskrivs i bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG, sådan den lyder i kommissionens förordning (EU) nr 1357/2014 om ersättning av bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG om avfall och om upphävande av vissa direktiv och i rådets förordning (EU) 2017/997 om ändring av bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG vad gäller den farliga egenskapen HP 14 Ekotoxiskt.

2) Avfall i flytande form, inräknat spillvatten men med undantag av slam som har en hög torrhalt.

3) (2022/23) Avfall från sjukhus och veterinärstationer samt därmed jämförbar verksamhet som är smittfarligt enligt vad som föreskrivs i den bilaga som nämns i 1 punkten.

4) Avfall som har genomgått utspädning eller blandning enbart i syfte att uppfylla kriterierna för mottagning av avfall vid en deponi eller kriterierna för att annars vara tillåtet att deponera.

5) Kasserade däck, undantaget cykeldäck, från bilar, arbetsmaskiner eller andra fordon eller kross av sådana däck.

6) Annat biologiskt nedbrytbart avfall än

- fallvilt samt

- sådant som får grävas ned utan hinder av gällande bestämmelser om bortskaffande av animaliska biprodukter på avlägsna områden och om bortskaffande av döda sällskapsdjur.1)

Vid en deponi som är tillståndspliktig enligt miljöskyddslagen får endast sådant avfall tas emot som överensstämmer med den förteckning som har upprättats för miljötillståndet för deponien som avses i 20 § 2 punkten denna förordning.

För tillfällig lagring i mer än ett år av metalliskt kvicksilver gäller dessutom bilaga 1 till denna förordning.

Vid en deponi för icke-farligt avfall får utöver icke-farligt avfall och inert avfall deponeras även stabilt icke-reaktivt farligt avfall med lakningsegenskaper som är likvärdiga med dem som gäller för icke-farligt avfall. Icke-reaktivt farligt avfall får dock inte deponeras i utrymmen som är avsedda för biologiskt nedbrytbart icke-farligt avfall.

Vid en deponi för inert avfall får deponeras endast avfall som uppfyller de kriterier som gäller inert avfall.

Deponering på deponi av avfall som lämpar sig för materialåtervinning eller annan återvinning ska undvikas i mån av möjlighet, med undantag för sådant avfall för vilket deponering på deponi leder till det bästa möjliga resultatet enligt den prioritetsordning som avses i 8 § i avfallslagen (FFS 646/2011), vilken tillämpas på Åland med stöd av landskapslagen (2018:83) om tillämpning av rikets avfallslag.

Innan avfall deponeras skall det ha sorterats och behandlats på ett sådant sätt att dess mängd eller farlighet minskas, hanteringen underlättas eller återvinningen gynnas.

Förbehandling av avfall ska ordnas enligt den prioritetsordning som avses i 8 § i rikets avfallslag samt med beaktande av vad som föreskrivs i 11 a § i rikets avfallslag om främjande av förberedelse av avfall för återanvändning och i 15 § i den lagen om skyldighet att samla in avfall separat. (2022/23)

Verksamhetsutövaren är skyldig att avsluta en deponi eller del av deponi som inte längre är i bruk eller som saknar nödvändigt tillstånd enligt miljöskyddslagen. För tillståndspliktiga deponier finns särskilda bestämmelser om skyldighet att avsluta och efterbehandla en deponi i denna förordnings 5 kap.

I detta kapitel finns särskilda krav om tillståndspliktiga deponier.

Verksamheten får inte motverka de mål som anges i en landskapsomfattande avfallsplan, som har upprättats i enlighet med avfallslagen. (2018/94)

Prövningsmyndigheten ska besluta att verksamhetsutövaren för en deponi ska ha en sådan egenkontrollplan (kontrollplan) som avses i 26 § miljöskyddslagen. I kontrollplanen ska ingå uppgifter om hur verksamhetsutövaren ska säkerställa att deponin uppfyller de tillämpliga krav som gäller för deponin.

Verksamhetsutövaren skall tillse att en beredskapsplan finns som skall följas om de rikt- eller gränsvärden för grundvattenkvalitet som gäller för en deponi, överskrids i sådan omfattning att beredskapsplanen i enlighet med tillståndsvillkoren skall tas i bruk. Beredskapsplanen skall omfatta tillräckliga åtgärder för att undanröja en skada som följer av att gränsvärden har överskridits.

Verksamhetsutövaren skall ställa en ekonomisk eller motsvarande garanti som är tillräcklig för att säkerställa att denne fullföljer de skyldigheter att avsluta och efterkontrollera en deponi, som krävs i enlighet med denna förordning eller enligt tillståndsvillkoren för deponin.

En deponis botten och sidor skall bestå av en geologisk barriär som skyddar mark, grundvatten och ytvatten. Den geologiska barriären skall uppnå följande krav på permeabilitet (genomtränglighet) och mäktighet (tjocklek):

Om den geologiska barriären inte på ett naturligt sätt uppfyller ovanstående villkor, kan den kompletteras på konstgjord väg och förstärkas på annat sätt som ger ett likvärdigt skydd. En barriär som framställts på konstgjord väg bör vara minst 0,5 meter tjock och ha ett geologiskt underlag som är så stabilt att sättningar, som kan orsaka skador på barriären, förhindras.

En deponi för farligt avfall eller icke-farligt avfall skall vara försedd med en konstgjord bottentätning och ett minst 0,5 meter tjockt dräneringsskikt samt ha system för

1) kontroll av regnvatten som tränger in i deponin,

2) förhindrande av att ytvatten och grundvatten tränger in i det deponerade avfallet samt för

3) insamling och behandling av förorenat vatten och lakvatten från deponin, så att vattnet uppfyller de krav för vattenkvaliteten som enligt tillståndsvillkoren gäller för att det skall få släppas ut.

Tillståndsmyndigheten kan meddela undantag från bestämmelserna i 1 och 2 mom. om den bedömer att uppsamling och behandling av lakvatten inte är nödvändig eller att deponin inte utgör någon risk för mark och vatten. Kraven på permeabilitet och mäktighet får dock aldrig understiga de krav som ställs på en deponi för inert avfall.

Verksamhetsutövare för en deponi som tar emot biologiskt nedbrytbart avfall skall se till att deponigas från deponin insamlas, behandlas och utnyttjas. Om sådan gas inte kan användas för energiproduktion skall den facklas.

En deponi skall vara inhägnad med stängsel eller med liknande anordning och ha låsbara grindar. Där skall finnas installationer och rutiner ägnade att upptäcka och hindra illegal eller okontrollerad deponering. Verksamhetsutövaren skall se till att okontrollerat tillträde till deponin hindras samt att grindarna är låsta när deponin är obemannad.

I samband med att avfall tas emot skall medföljande handlingar kontrolleras. Avfall får endast tas emot om avfallsinnehavaren eller verksamhetsutövaren genom lämplig dokumentation klarlagt att avfallet får tas emot enligt tillståndets förteckning över vilka typer av avfall som får deponeras vid den aktuella deponin. Vid leverans av farligt avfall skall kontroll ske även av de identifieringshandlingar som krävs enligt artikel 5.3 rådets direktiv 91/689/EEG och vid leverans av avfall från utlandet skall kontroll ske även av de handlingar som krävs enligt europaparlamentets och rådets förordning nr 1013/2006 om transport av avfall. Om det sker upprepade och regelbundna leveranser av samma typ av avfall, är det tillräckligt att dokumentationen visas fram vid den första leveransen.

En besiktning av varje avfallslast skall göras vid infarten och vid tippsåret, för att kontrollera om avfallet är detsamma som beskrivits i de medföljande handlingarna.

Verksamhetsutövaren skall tillhandahålla ett skriftligt mottagningsbevis avseende varje leverans som mottas vid deponin.

Mottaget avfall skall placeras på ett sådant sätt att ojämna sättningar, skred eller ras som kan skada tätskikt eller andra skyddsåtgärder undviks.

I det register som en verksamhetsutövare ska föra i enlighet med bestämmelserna om verksamhetsutövares bokföringsskyldighet i avfallslagen ska verksamhetsutövaren, utöver vad som sägs i nämnda bestämmelse, anteckna följande uppgifter.

1) Egenskaper hos det deponerade avfallet.

2) Avfallets leveransdatum.

3) Avfallsproducentens identitet eller insamlarens identitet om det är frågan om hushållsavfall och annat avfall som på grund av sina egenskaper eller sin sammansättning liknar hushållsavfall.

4) När farligt avfall deponeras, ska dess exakta placering inom deponin antecknas.

Verksamhetsutövaren skall under en deponis driftstid iaktta följande:

1) Med iakttagande av god laboratoriesed och genom anlitande av ackrediterat laboratorium skall genomföras provtagning av och mätning av lakvatten, ytvatten, grundvatten och deponigas i den omfattning och enligt den specifikation som av tillståndsmyndigheten bedöms vara nödvändig för att uppfylla kraven i bilaga III till rådets direktiv 1999/31/EG.

2) Verksamhetsutövaren skall utan dröjsmål meddela tillsynsmyndigheten om all negativ miljöpåverkan som visar sig vid ovanstående provtagning och mätning.

3) Verksamhetsutövaren skall årligen redovisa alla ovan nämnda provtagnings- och mätningsresultat till tillsynsmyndigheten.

4) Verksamhetsutövare skall bistå tillsynsmyndighetens personal med den hjälp som tillsynen förutsätter.

Verksamhetsutövaren ska årligen bokföra följande uppföljnings- och kontrolluppgifter:

1) den mängd avfall som deponerats på deponin enligt avfallstyp specificerat enligt följande:

a) organiskt kommunalt avfall,

b) annat kommunalt avfall än sådant som avses i a-punkten,

c) annat organiskt avfall än sådant som avses i a-punkten,

d) annat avfall än sådant som avses i a–c-punkterna,

2) den avfallsmängd som har levererats från deponin för annan behandling enligt avfallstyp,

3) uppgifter om deponin,

4) uppgifter om ordnande av kontroll av deponin och deponigaser samt av lakvatten och yt- och grundvatten samt sammandrag av resultaten av kontrollerna,

5) utredning om deponis miljöbelastning och om åtgärder som genomförts för att förebygga miljöskador och

6) utredning om exceptionella situationer. (2022/23)

I mängden kommunalt avfall enligt 2 mom. 1 punkten underpunkt a och b ska också räknas in det avfall som uppkommit vid förbehandling av kommunalt avfall som deponerats på deponin, det avfall som uppkommit vid stabilisering av biologiskt nedbrytbart avfall och det material som avlägsnats mekaniskt under eller efter aerob eller anaerob behandling av kommunalt avfall. (2022/23)

En ansökan om tillstånd för en deponi skall utöver vad som följer av miljöskyddslagen innehålla följande uppgifter.

1) En beskrivning av de typer och en uppskattning av de totala mängder av avfall som ansökan avser.

2) En beskrivning av de hydrogeologiska och geologiska egenskaperna, inklusive uppgifter om kvaliteten på grundvattnet på den föreslagna platsen.

3) Föreslagna metoder för att förebygga och minska förorening.

4) Ett förslag till kontrollplan som avses 9 §.

5) Förslag till avslutnings- och efterkontrollplan.

6) En redogörelse för sökandens ekonomiska eller motsvarande garanti för att garantera iakttagandet av de skyldigheter, inräknat efterbehandlingsåtgärder, som följer av denna förordning eller av tillståndsvillkoren.

Tillståndet, som tillståndsmyndigheten utfärdar, skall utöver vad som följer av miljöskyddslagen innehålla följande uppgifter.

1) Uppgift om vilken deponiklass tillståndet avser.

2) En förteckning över vilka typer av avfall som får deponeras. Vid avgörande av vilket avfall som kan tas emot vid deponin skall tillståndsmyndigheten tillämpa bestämmelserna i rådets beslut 2003/33/EG om kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid avfallsdeponier i enlighet med artikel 16 i, och bilaga II till, direktiv 1999/31/EG.

3) Uppgift om den totala mängd avfall som får deponeras för varje typ av avfall.

4) Uppgift om de krav som ställs på deponin som rör förberedande arbeten och förfarandena för övervakning samt den kontroll som skall utföras enligt kontrollplanen för deponin.

5) Uppgift om rapporteringsskyldighet under deponins driftstid samt under den tid deponin avslutas och efterbehandlas.

6) Gränsvärden för grundvattenkvalitet.

Avslutningsfas omfattar tiden för aktiva åtgärder för utsläppsbegränsning och kontroll efter att en deponi avslutats och sluttäckning skall inledas. Om inget annat framgår av tillståndsbeslutet påbörjas avslutningsfasen för en deponi, som har beviljats tillstånd enligt miljöskyddslagen, senast i samband med att tillståndet annars upphör att gälla.

Verksamhetsutövaren skall när avslutningsfasen påbörjas se till att den deponi eller del av deponi som avslutas förses med sluttäckning. Sluttäckningen skall vara så konstruerad att mängden lakvatten som passerar genom täckningen inte överskrider eller kan antas överskrida 5 liter per kvadratmeter och år för deponier för farligt avfall och 50 liter per kvadratmeter och år för deponier för icke-farligt avfall.

Tillståndsmyndigheten får i enskilda fall medge undantag från kraven på genomsläpplighet i 2 mom., om det kan ske utan risk för skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

För att en deponi eller del av en deponi skall anses vara definitivt avslutad krävs att tillsynsmyndigheten godkänner avslutandet. Godkännandet skall föregås av en inspektion varvid tillsynsmyndigheten utvärderar samtliga rapporter som har lagts fram av verksamhetsutövaren.

Avslutningen får inte godkännas om inte verksamhetsutövaren har visat att denna har fullgjort sina skyldigheter enligt miljöskyddslagen, den lagstiftning som nämns i 10 § samma lag och sådana regler och tillståndsvillkor som utfärdats med stöd av sådan lagstiftning. (2008/136)

Efterkontrollfas omfattar tiden för kontroll av miljöpåverkan efter avslutningsfasen. Sedan tillsynsmyndigheten har godkänt avslutningen pågår efterkontrollfasen så länge som tillsynsmyndigheten, med beaktande av hur länge deponin kan ha en negativ miljöpåverkan, kräver det.

Verksamhetsutövarens skall under hela efterkontrollfasen svara för kontroll av verksamhetens miljöpåverkan. Detta inbegriper analys av deponigas och lakvatten från deponin samt för övervakning av grundvattentillståndet i deponins närområde. Verksamhetsutövaren skall underrätta tillsynsmyndigheten om sådan negativ miljöpåverkan som visar sig vid kontroll av verksamhetens miljöpåverkan.

Verksamheten skall drivas på ett sådant sätt att de avgifter som tas ut för mottagning av avfall täcker kostnaderna för att inrätta och driva densamma. Dessa kostnader skall så långt möjligt också innefatta kostnader för eventuell ställd garanti samt beräknade kostnader för avslutning och efterkontroll av platsen under sammanlagt minst 30 år.

Vid bedömning och sammanställning av kontroll som utförs i enlighet med 18 och 23 §§ skall, om inte insamlingsmetod angivits i tillståndet och uppgifter insamlats på platsen, såsom meteorologiska data användas uppgifter från närmast belägna meteorologiska station.

Denna landskapsförordning träder i kraft den 1 mars 2007.

Genom denna förordning upphävs landskapsförordningen (2001:76) om deponering av avfall.

Från och med den 31 december 2007 måste samtliga deponier uppfylla alla förordningens krav.

Hänvisningen i förordningens 15 § till europaparlamentets och rådets förordning nr 1013/2006 skall innan den 12 juli 2007 avse rådets förordning nr 259/93 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen.

För deponier som var i drift vid ikraftträdandet av landskapsförordning (2001:76) om deponering av avfall gäller övergångsbestämmelserna i 31 § nämnda förordning enligt deras lydelse vid tidpunkten för denna förordnings ikraftträdande, dock så att sådan prövning som krävs enligt nämnda 31 § skall avse bestämmelserna i denna förordning.