Vägtrafiklag (1983:27) för landskapet Åland (upphävd)

Denna lag gäller trafik på väg; dock finns i 4 § bestämmelser om trafik på annat område.

I denna lag avses med:

1) (2007/6) väg, allmän och enskild väg, gata, torg och annan led eller plats som allmänt används för trafik och som inte stängts av för allmän trafik samt en led som är ämnad för cykeltrafik och en gång- eller ridväg invid en väg;

2) körbana, del av väg som är avsedd för trafik med fordon, dock inte cykelbana;

3) körfält, med vägmarkering utmärkt eller annan för bil tillräckligt bred del av körbanan;

4) vägren, del av väg som med vägmarkering avskiljts från körbanan och som inte är gångbana eller cykelbana;

5) gångbana, en för gående avsedd väg eller del av väg;

6) (2007/6) cykelbana, en särskilt utmärkt väg eller del av väg som är avsedd för cykeltrafik och trafik med moped med låg effekt;

7) övergångsställe, del av väg som är avsedd att användas av gående för att korsa körbana eller cykelbana och som angivits med vägmärke eller vägmarkering;

8) gårdsgata, väg som är avsedd gemensamt för gång- och fordonstrafik och som genom vägmärke angivits såsom sådan gata;

8a) (2007/6) gågata, väg som är avsedd för gång- och cykeltrafik och som genom vägmärke angivits såsom sådan gata;

9) tätort, med vägmärke angivet tättbebyggt område;

10) vägtrafikant, var och en som färdas eller annars uppehåller sig på väg eller i fordon på väg;

11) parkering, uppställning av fordon med eller utan förare, dock inte uppställning under kortare tid för på- eller avstigning eller för på- eller avlastning av gods;

12) parkeringsplats, för parkering särskilt utmärkt del eller område av väg;

13) (2007/6) hållplats, del av väg som angivits med vägmärke för upphämtande eller avlämnande av passagerare;

14) trafikanordning, vägmärke, vägmarkering, trafikljus eller annan anordning för reglering av trafiken;

15) (2007/6) gående, den som rör sig till fots samt den som åker skidor, rullskidor, skridskor, rullskridskor, rullbräda eller liknande, den som för, leder, skjuter eller drar sparkstötting, lekfordon eller liknande fordon, den som leder, skjuter eller drar cykel, moped, motorcykel, barnvagn eller rullstol. Om den som själv för rullstol eller annat invalidfordon finns bestämmelser i 56 §.

I denna lag avses med:

1) fordon, en anordning som är avsedd för färd på marken och som inte löper på skenor;

2) (2021/31) motordrivet fordon, ett fordon som drivs med motor; motordrivna fordon är bilar, motorcyklar, mopeder samt andra fordon i kategori L och traktorer, motorredskap och terrängfordon;

3) släpfordon, ett fordon som konstruerats för att dras av ett motordrivet fordon; släpfordon är släpvagnar och släpanordningar;

4) (2007/6) utryckningsfordon, ett motordrivet fordon som är utrustat med ljud- och ljussignalanordningar; utryckningsfordon är ambulanser, räddningsbilar, polisfordon och fordon som gränsbevakningen eller tullen använder i tjänsten.

I landskapsförordning kan intas närmare definitioner och beteckningar på fordon. (2007/6)

Vad i denna lag är föreskrivet om fordonsförare gäller i tillämpliga delar ryttare och den som driver eller vallar djur.

När motordrivet fordon framförs utanför väg skall föraren iaktta den omsorg och varsamhet som påkallas av omständigheterna.

Förutom för nödvändig servicekörning, sjuktransport eller annan av jämförbar orsak nödvändig tillfällig trafik får i tätort motordrivet fordon inte utan tillstånd framföras, stannas eller parkeras utanför väg på sådan mark som inte är avsedd för trafik med sådana fordon.

Vägtrafikant skall följa trafikreglerna samt även i övrigt iaktta den omsorg och varsamhet som betingas av omständigheterna till förekommande av fara och skada. Han skall uppträda så att han inte i onödan hindrar eller stör trafiken.

Vägtrafikant skall visa hänsyn mot andra vägtrafikanter och de som bor eller uppehåller sig vid vägen. (2007/6)

En vägtrafikant skall följa anvisning för trafiken som meddelas genom ett vägmärke, en vägmarkering eller ett trafikljus. Om en anvisning innebär en avvikelse från en trafikregel, skall anvisningen följas.

En anvisning genom fast sken i ett trafikljus gäller framför en anvisning som meddelas genom vägmärke eller vägmarkering.

En vägtrafikant skall följa en polismans tecken eller anvisningar för trafiken. En polismans tecken eller anvisningar gäller framför trafikregler och anvisningar som meddelas genom vägmärke, vägmarkering eller trafikljus. Detsamma gäller tecken eller anvisningar av någon annan behörig person som övervakar trafiken.

Ett utryckningsfordon som avger föreskrivna ljud- och ljussignaler och en kortege som leds av ett polisfordon som avger nämnda signaler skall lämnas fri väg oberoende av anvisningar som meddelas genom trafikanordningar. Fri väg skall lämnas i god tid och förare av annat fordon skall stanna om det är nödvändigt. (2007/6)

Vägtrafikant får inte bryta eller på annat sätt hindra procession, begravningsfölje, grupp av barn som står under ledares uppsikt eller annat ordnat följe. Vad här sagts gäller inte förare av utryckningsfordon som avger föreskrivna ljud- och ljussignaler.

Vägtrafikant som med eller utan skuld varit delaktig i trafikolycka skall stanna och i mån av förmåga lämna hjälp åt skadade och åt dem som råkat i hjälplöst tillstånd samt i övrigt medverka till de åtgärder vartill olyckan skäligen föranleder. Han skall på anfordran av annan som varit delaktig i olyckan eller lidit skada vid olyckan uppge namn och adress samt lämna upplysningar om händelsen.

Om någon omkommit eller skadats svårt vid trafikolycka, skall vägtrafikant som varit delaktig i olyckan snarast möjligt underrätta polismyndighet. Har skada skett på egendom och är ingen närvarande som kan motta uppgifter och upplysningar, skall vägtrafikanten utan oskäligt dröjsmål underrätta den skadelidande eller polismyndigheten.

Om ett fordon efter en trafikolycka blivit kvar på en plats där det kan vara till fara eller hinder för trafiken, skall trafikanten se till att fordonet snarast möjligt flyttas till lämplig plats. Om någon har omkommit eller skadats svårt får dock fordonet flyttas endast om det utgör en fara för annan trafik. I sådana fall får trafikanten i övrigt inte utplåna spår som kan vara av betydelse för utredningen av olyckan eller på annat sätt ändra förhållandena på olycksplatsen. (2007/6)

Envar fordonsförare är skyldig att transportera den som till följd av trafikolycka är i omedelbart behov av transport för erhållande av vård. Lämpar sig fordonet inte för säker transport och står ändamålsenligare transport att få skall föraren hjälpa till att ordna sådan transport.

Trafikanordning får inte skadas eller utan tillstånd skymmas, avlägsnas, rubbas eller ändras.

Den som skadat, rubbat eller på annat sätt ändrat trafikanordning skall omedelbart återställa anordningen i tillfredsställande skick. Kan så inte ske, skall han snarast underrätta polis- eller annan behörig myndighet om förhållandet och vid behov vidta de åtgärder som trafiksäkerheten kräver.

På väg får inte placeras eller kvarlämnas något som kan medföra fara eller olägenhet för trafiken.

Den som förorsakat att något som kan medföra fara eller olägenhet för trafiken finns på vägen, skall omedelbart avlägsna detta. Kan så inte ske, skall han, tills han undanröjt faran eller olägenheten, uppmärksamma andra på förhållandet genom utmärkning eller på annat lämpligt sätt.

Om hinder på väg kan medföra allvarlig fara för trafiken, skall varje vägtrafikant som observerat hindret utan dröjsmål vidta i 2 mom. avsedda åtgärder. Kan så inte ske utan oskälig olägenhet, skall han i stället underrätta polismyndighet om förhållandet.

Märken, skyltar och andra anordningar får inte sättas upp på en väg eller på en vägs sido-, skydds- eller frisiktsområde utan tillstånd.

Polisen eller väghållaren får omedelbart avlägsna anordning som satts upp utan tillstånd.

När fordon är i rörelse får passagerare inte stiga på eller av fordonet. Inte heller får någon färdas på fordons tak, fotsteg eller liknande anordning. På fordon som används för särskilda arbetsuppgifter är det likväl tillåtet att tillfälligt färdas på fotsteg eller liknande anordning om detta är påkallat av arbetsuppgifternas art och fotsteget eller anordningen särskilt inrättats för ändamålet.

Den som rör sig till fots eller framför moped, cykel, kälke eller lik-nande fordon får inte dras eller låta sig dras av motordrivet fordon.

Fordon skall föras på körbana.

Vägrenen skall användas vid färd med cykel eller moped med låg effekt när cykelbana saknas och vid färd med moped. Vägrenen skall om möjligt även användas vid färd med ett fordon som är konstruerat för en hastighet av högst 45 kilometer i timmen eller som inte får föras med högre hastighet än 45 kilometer i timmen och av den som för ett fordon förspänt med dragdjur, rider, leder eller driver kreatur.

För att underlätta framkomligheten för annan trafik får vägrenen användas tillfälligt även vid färd med andra fordon.

Fordon skall, under hänsynstagande till annan trafik och förhållandena i övrigt, framföras på den körbana eller cykelbana som är avsedd för fordonet så nära högra kanten som är möjligt utan risk för säkerheten. Vad här sägs gäller inte färd på enkelriktad körbana.

På körbana med minst två körfält i förarens färdriktning skall fordon utan onödiga byten av körfält i allmänhet framföras på det fria körfält som är längst till höger.

På körbana som avses i 2 mom. får fordon inte framföras på körfält som är avsett för mötande trafik.

Refug eller annan motsvarande anordning på dubbelriktad körbana skall passeras till höger.

Avståndet till ett framförvarande fordon skall anpassas så att det inte finns risk för påkörning om det framförvarande fordonet saktar in eller stannar.

Avståndet skall också anpassas så att andra trafikanters omkörning underlättas.

Körfält skall väljas i god tid före svängning så att den som ämnar svänga till höger väljer det körfält som är närmast körbanans högra kant och den som ämnar svänga till vänster väljer det körfält som är närmast till höger om körbanans mittlinje eller på enkelriktad väg det körfält som är längst till vänster.

Svängning får inte utföras så att fara eller onödigt hinder åsamkas andra trafikanter som färdas i samma riktning.

I korsning skall fordon vid högersväng framföras så nära den korsande körbanans högra kant som möjligt. Vid vänstersväng skall fordon framföras så att det lämnar korsningen omedelbart till höger om mittlinjen av den korsande körbanan eller, om den korsande körbanan är enkelriktad, så nära dess vänstra kant som möjligt.

Utan hinder av bestämmelserna i 17 och 18 §§ får den som i korsning ämnar svänga till vänster med cykel eller moped fortsätta att hålla till höger när han för fordonet över den korsande körbanan. Han får svänga till vänster först när så kan ske utan att den övriga trafiken åsamkas hinder och han skall lämna korsningen längs högra kanten av den korsande körbanan.

Vad i 1 mom. sägs gäller i tillämpliga delar även svängning på annat ställe än i korsning.

När fordon närmar sig korsning skall föraren iaktta särskild försiktighet. Han skall väja för fordon som samtidigt närmar sig från höger på annan väg.

Förare som svänger i korsning skall väja för cyklande, mopedförare och gående som korsar den körbana på vilken han ämnar köra in. Likaså skall han väja för cyklande, mopedförare eller gående som använder vägkanten, om han annorstädes än i korsning ämnar avlägsna sig från körbanan eller annars korsa den. Under sväng till vänster skall han dessutom väja för den mötande trafiken.

När ett fordon körs ut på en väg från en gårdsplan, parkeringsplats, servicestation eller annat liknande område, från en stig, ägoväg eller annan liknande utfartsväg eller från en gårdsgata eller gågata skall föraren väja för all trafik. Detsamma gäller cyklister och mopedister som, i andra fall än i 2 mom., kommer ut på körbanan från en cykelbana. (2007/6)

Förare av fordon som är väjningsskyldig enligt trafikregel eller vägmärke skall, genom att i god tid sänka hastigheten eller stanna, tydligt visa att han ämnar iaktta väjningsskyldigheten. Han får fortsätta färden endast om han med beaktande av andra fordons placering på vägen, avståndet till dem och deras hastighet inte åstadkommer fara eller hinder.

När fordon närmar sig eller körs in i en korsning skall föraren anpassa sitt körsätt så att störning inte uppstår för trafiken på den korsande vägen, om han tvingas stanna i korsningen.

Vid möte skall fordon föras så att de passerar varandra till höger. I korsning får dock fordon, som kommer från motsatta håll och som båda ämnar svänga till vänster, passera varandra till vänster med iakttagande av särskild försiktighet.

Vid möte skall tillräckligt avstånd lämnas mellan fordonen. Finns det hinder på körbana, skall föraren av det fordon, på vars sida av körbanan hindret befinner sig, vid behov stanna sitt fordon för att låta den mötande passera platsen.

Fordon som används i vägarbete eller liknande arbete på eller invid väg och som härför särskilt utmärkts får, med iakttagande av nödvändig försiktighet, passeras på det sätt som är lämpligast med hänsyn till omständigheterna.

Innan förare kör om skall han förvissa sig om att omkörningen inte föranleder fara.

Omkörning av fordon skall ske till vänster. Omkörning skall dock ske till höger när föraren av det framförvarande fordonet svänger till vänster eller tydligt förbereder en sådan sväng.

Omkörning får ske till höger, om det finns minst två körfält som är avsedda för trafik i förarens färdriktning och fordonen framförs på parallella körfält. Cyklande och mopedförare får även i annat fall köra om annat fordon än cykel eller moped till höger.

Fordon som används i vägarbete eller liknande arbete på eller invid väg och som härför särskilt utmärkts får, med iakttagande av nödvändig försiktighet, köras om på det sätt som är lämpligast med hänsyn till omständigheterna.

Det är förbjudet att företa omkörning på den mötande trafikens del av vägen:

1) om sikten på grund av backkrön eller kurva eller av annan orsak är otillräcklig för en trygg omkörning;

2) om det körfält som skall användas vid omkörningen inte på en tillräckligt lång sträcka är fritt och utan hinder för en trygg omkörning;

3) om föraren efter omkörningen saknar möjlighet att föra fordonet tillbaka till högra delen av körbanan utan fara eller utan att väsentligt störa den övriga trafiken;

4) om förare av framförvarande fordon med tecken visar att han ämnar köra om annat fordon;

5) om förare av bakomvarande fordon har inlett omkörning; samt

6) om fordonen befinner sig i eller omedelbart före en korsning.

Utan hinder av vad i 1 mom. 6 punkten är föreskrivet får omkörning ske i korsning i vilken den korsande vägen är en utfarts- eller annan liknande väg. På landsväg gäller omkörningsförbudet i korsning som utmärkts med vägmärke mellan vägmärket och själva korsningen. (2007/6)

Fordon får inte överskrida eller köra på spärrlinje som skiljer trafik i samma riktning. Inte heller får fordon överskrida eller köra på spärrlinje som skiljer trafikriktningarna om inte en streckad linje finns omedelbart invid spärrlinjens högra sida.

Den som kör om skall hålla ett betryggande avstånd till det fordon som han kör om.

När den som blir omkörd till vänster observerar omkörningen skall han hålla så långt till höger som det är möjligt med hänsyn till andra vägtrafikanter samt rådande omständigheter och han får inte öka hastigheten.

Om fordon framförs långsamt och körbanan är smal eller kurvig, eller om det förekommer tät motgående trafik skall föraren för att underlätta omkörning sänka hastigheten och om det behövs föra fordonet åt sidan så snart detta är möjligt. Han får därvid tillfälligt färdas på vägrenen, om det kan ske utan fara och olägenhet.

Cyklande skall färdas efter varandra. När det kan ske utan fara eller olägenhet för trafiken får de dock färdas i bredd. (2007/6)

Cykel med fler än två hjul eller moped får inte framföras i bredd med annan cykel eller moped.

Fordon får backas eller vändas endast om det kan ske utan fara eller hinder för andra vägtrafikanter.

Förare får starta från vägkant, byta körfält eller eljest förflytta fordonet i sidled endast om det kan ske utan fara eller onödigt hinder för andra vägtrafikanter.

Förare som på väg där den högsta tillåtna hastigheten är 50 km/h eller lägre närmar sig buss som stannats på hållplats skall, om bussföraren med körriktningstecken anger att han ämnar starta från hållplatsen, sänka hastigheten och vid behov stanna så att bussen kan lämna hållplatsen.

Oaktat bestämmelserna i 1 mom. skall bussföraren iaktta särskild försiktighet för att undvika fara.

Fordons hastighet skall anpassas till vad trafiksäkerheten kräver med beaktande av vägens skick, vädret, föret, sikten, fordonets belastning och lastens art samt trafikförhållandena i övrigt. Hastigheten skall vara sådan att föraren behåller herraväldet över fordonet. Fordonet skall kunna stannas på den del av den framförvarande körbanan som föraren kan överblicka och i alla situationer som kan förutses.

Före avbländning från helljus till halvljus skall hastigheten anpassas till de nya siktförhållandena.

Fordons hastighet skall anpassas så att andra vägtrafikanter inte i oskälig utsträckning utsätts för smuts- eller grusstänk.

Förare får inte utan giltigt skäl köra med omotiverat låg hastighet, plötsligt bromsa eller på något annat sätt hindra trafiken.

Fordons färdväg, hastighet och körsätt skall anpassas så att onödig och störande körning undviks.

När fordon stannats av annan orsak än tvingande trafikhinder skall motorn stängas av inom en minut. Motorn får dock hållas i gång under längre tid när det är nödvändigt för fordonets tekniska och säkra användning samt när det är nödvändigt för fordon som används yrkesmässigt.

Inom tättbebyggt område, angett med vägmärke, får fordon inte föras med högre hastighet än 50 kilometer i timmen. Om det är motiverat av trafiksäkerhetsskäl eller av hänsyn till framkomligheten eller miljön får väghållaren besluta att den högsta hastigheten inom hela det område eller en del av ett område som angetts med vägmärke skall vara lägre än 50 kilometer i timmen.

Utanför tättbebyggt område får fordon inte föras med högre hastighet än 70 kilometer i timmen (bashastighet) om inte annat har bestämts av väghållaren och utmärkts med vägmärke med iakttagande av bestämmelserna i 65 §.

Hastighetsbegränsningarna gäller inte vid tävlingar som med landskapsregeringens eller polisens tillåtelse hålls på särskilda banor eller på väg som stängts av för allmän trafik.

Landskapsregeringen kan i landskapsförordning utfärda bestämmelser om fordonsbestämda hastigheter.

Föraren av ett motordrivet fordon får inte använda mobiltelefon under körningen genom att hålla den i handen.

Fordon får stannas eller parkeras endast på vägens högra sida. På enkelriktad väg, får fordon dock stannas eller parkeras även på vägens vänstra sida.

Fordon skall stannas eller parkeras i vägens riktning och så långt från körbanans mitt som möjligt.

Fordon som används vid utdelning av post och som på taket har försetts med en gul roterande lampa får på dubbelriktad väg stannas på vägens vänstra sida. Härvid skall särskild försiktighet iakttas. (2007/6)

Fordon får inte stannas eller parkeras på sådan plats eller på sådant sätt att fara uppstår eller trafiken i onödan hindras eller störs.

Fordon får inte stannas eller parkeras:

1) på övergångsställe, gångbana, cykelbana eller inom ett avstånd av fem meter före övergångsställe eller korsande cykelbana;

2) i korsning eller inom ett avstånd av fem meter från korsande körbanans närmaste kant eller kantens tänkta förlängning på körbanan;

3) på sådant sätt att vägmärke eller signalanordning som hör till trafikljus skyms;

4) (2007/6) i vägport, tunnel eller på bro;

5) på backkrön eller i kurva där sikten är skymd eller nära sådana;

6) där körbanan före korsning är delad i körfält genom spärrlinje eller märke som anger val av körfält eller så nära sådan linje eller sådant märke att körning in på rätt körfält försvåras; eller

7) där spärrlinje finns, om avståndet mellan fordonet och linjen skulle bli mindre än tre meter och det mellan fordonet och spärrlinjen inte löper en streckad linje.

På avgiftsbelagd parkeringsplats får fordon stanna för att ta upp eller släppa av passagerare utan att avgift behöver erläggas. På parkeringsplats som är avsedd för fordon som används av rörelsehindrade får fordon inte stannas eller parkeras, om inte föraren innehar i 50 § 5 mom. avsett parkeringstillstånd. (2007/6)

Har fordon på grund av olyckshändelse, motorfel eller liknande orsak blivit stående på en plats, där fordon inte får stannas eller parkeras, skall föraren se till att detta snarast flyttas till en lämplig plats, om inte annat följer av bestämmelserna i 8 § 3 mom. (2007/6)

Cyklar och mopeder med låg effekt får stannas eller parkeras på gång- eller cykelbana om det kan ske utan att övriga trafikanters framkomlighet försvåras. (2009/40)

Om särskilda villkor för parkering har utmärkts på en plats gäller följande:

1) Om en parkeringsskiva eller motsvarande används ska tiden på denna ställas in på den närmast följande hel- eller halvtimmen räknat från den tidpunkt då uppställningen påbörjades. Parkeras fordonet innan en tidsbegränsning börjar ska klockslaget för tidsbegränsningens början ställas in om fordonet ska stå kvar efter denna tidpunkt. Skivan ska placeras innanför vindrutan eller, om detta inte är möjligt, på fordonet med tidsangivelsen väl synlig och läsbar utifrån. Endast en skiva åt gången får vara synlig i fordonet och ankomsttiden får inte ändras under pågående uppställning. Parkeringsskiva eller motsvarande behöver inte användas om fordonet endast är parkerat under tid då tidsbegränsning inte råder.

2) Om en parkeringsbiljett eller motsvarande används ska denna placeras väl synlig innanför vindrutan så att den är läsbar utifrån eller, om detta inte är möjligt, på fordonet. Detta gäller oavsett om avgift ska betalas för parkeringen eller inte.

Skyldigheten att använda parkeringsskiva gäller inte den som innehar parkeringstillstånd för rörelsehindrade enligt 50 § 5 mom.

På en busshållplats som angetts genom vägmärke får andra fordon inte parkeras eller stannas på en genom vägmarkering angiven sträcka annat än för på- eller avstigning eller för på- eller avlastning som kan ske utan att busstrafiken hindras. Saknas vägmarkering vid en hållplats får fordon inte stannas eller parkeras inom tolv meter på vardera sidan om vägmärket.

Fordon får inte parkeras:

1) framför infart till fastighet eller annars så att trafiken med fordon till och från fastigheten väsentligt försvåras;

2) på körbana bredvid annat fordon än tvåhjulig cykel, tvåhjulig moped eller motorcykel utan sidovagn som stannats vid körbanans kant i längdriktningen;

3) så att det hindrar tillträde till annat fordon eller så att detta inte kan föras från platsen;

4) upphävd (2007/6);

5) (2010/27) på parkeringsplats så att någon del av fordonet står utanför parkeringsruta eller annan vägmarkering som anger var parkering ska ske;

6) (2010/27) på körbana utanför tätort, om vägen med vägmärke angetts som förkörsberättigad; samt

7) (2010/27) på enskilt område utan tillstånd av fastighetens ägare eller innehavare.

Ett fordon får inte parkeras genom att lämnas, förvaras eller på annat sätt lagras på en väg, om det inte faktiskt används i trafik. (2018/86)

När fordon stannats eller parkerats skall föraren se till att fordonet inte kan komma i gång av sig självt.

Fordons dörr får inte öppnas och inte heller får på- eller avstigning eller på- eller avlastning ske på sådant sätt att fara eller onödig olägenhet uppstår för den övriga trafiken.

När fordon, i vars obligatoriska utrustning ingår varningstriangel, blivit stående på körbana på en sådan plats att det på grund av otillräcklig sikt eller av annan orsak kan vara till fara, skall föraren om fordonet inte omedelbart kan flyttas till en lämplig plats, sätta ut varningstriangeln på vägen. Om det behövs, skall han vidta även andra åtgärder för att varna övriga vägtrafikanter.

Varningstriangeln skall placeras på ett tillräckligt långt avstånd från det stannade fordonet och i övrigt så att andra förare i god tid kan uppfatta varningen.

Det är förbjudet att olovligt avlägsna eller flytta triangel som satts ut i enlighet med bestämmelserna i 1 och 2 mom.

Vid möte med eller omkörning av gående skall förare av fordon lämna den gående ett med beaktande av fordonets storlek och hastighet tryggt utrymme på vägen. Vad här sägs skall förare av motordrivet fordon iaktta även vid möte med eller omkörning av cykel, moped eller motorcykel.

Förare av fordon skall iaktta särskild försiktighet när han närmar sig skolskjutsbil eller buss som stannat samt barn, skolpolis, åldringar, rörelsehindrade eller andra som har uppenbara svårigheter att reda sig tryggt i trafiken. (2007/6)

På gångbanor, vägar som är avsedda för gående och i terrängen har förare väjningsplikt mot gående. Förare har också väjningsplikt mot gående när fordon förs in på en körbana eller en vägren från en fastighetsutfart vid vägen.

När förare av fordon närmar sig övergångsställe skall han anpassa hastigheten så att fordonet kan stannas framför övergångsstället om det behövs. Gående som befinner sig på övergångsställe skall lämnas företräde och förare får inte heller passera övergångsstället förrän gående som står i beråd att beträda detta lämnats tillfälle att passera.

Om fordon stannats framför övergångsställe eller om fordon skymmer sikten över övergångsställe, får fordonet omköras först efter det att den omkörande stannat och försäkrat sig om att gående inte finns på övergångsstället eller står i beråd att beträda detta. Vad i detta moment är föreskrivet gäller inte om det finns en refug eller ett markerat fritt körfält mellan den omkörande och den omkörde.

På en gågata och en gårdsgata får fordon inte föras med högre hastighet än gångfart. Fordon får inte parkeras på någon annan plats än särskilt anordnade parkeringsplatser och fordonsförare har väjningsplikt mot gående.

På en gågata får motordrivna fordon inte föras annat än för att korsa den. Motordrivna fordon får dock föras på gågator om det behövs för varuleveranser till eller från butiker eller motsvarande vid gågatan, för transporter av gods, boende eller gäster till eller från adress vid gågatan samt för transport av sjuka eller rörelsehindrade personer till eller från adress vid gågatan.

Den som framför fordon skall iaktta nödvändig försiktighet och an-vända tillräckligt låg hastighet när han närmar sig häst, boskap eller motsvarande husdjur på vägen.

Djur som drivs på väg skall ledas i bindsle eller vallas så att de inte utgör risk eller oskäligt hinder för trafiken.

När det är påkallat för att undvika fara, skall förare av fordon avge ljud- eller ljussignal, använda bromsljus eller på annat lämpligt sätt väcka övriga vägtrafikanters uppmärksamhet. Ljudsignal får i övrigt avges endast vid omkörning i dagsljus utanför tätort.

Ljudsignal får inte pågå längre än nödvändigt. Ljussignal skall avges genom blinkning med hel- eller halvljus.

Förare av fordon som har för avsikt att starta från vägkant, svänga, vända, byta körfält eller på annat därmed jämförbart sätt förflytta fordonet i sidled skall till varning för andra ge tecken med körriktningsvisare eller, om fordonet saknar körriktningsvisare, på annat synligt sätt.

Tecken skall ges i god tid och vara väl synligt och begripligt. Trots att tecken ges är föraren skyldig att försäkra sig om att åtgärden inte medför fara eller onödigt hinder.

När motordrivet fordon framförs skall hel-, halv- eller varselljus alltid användas.

Varje fordon skall använda hel- eller halvljus eller annat motsvarande ljus, som är föreskrivet för fordonet när det framförs i mörker, gryning eller skymning eller när sikten är nedsatt på grund av väderleksförhållandena eller annan orsak. På fordon som, i enlighet med vad därom är särskilt föreskrivet, inte behöver vara utrustat med lyktor men däremot med reflexanordningar skall i stället dessa användas.

Helljus får dock inte användas:

1) på väg med tillfredsställande belysning;

2) på sådant avstånd från mötande fordon att dess förare kan bländas; samt

3) när fordonet framförs på ringa avstånd bakom annat fordon.

Dimljus får användas endast vid dimma eller kraftigt regn eller snöfall. Dimljuset får då användas i stället för halvljus, om parkeringsljuset samtidigt är tänt.

Dimbakljus får användas endast vid dimma, kraftigt regn eller snöfall eller när snö, damm eller smuts som rörs upp bakom fordonet begränsar möjligheten att urskilja fordonet bakifrån. Dimbakljus får användas endast tillsammans med hel-, halv- eller dimljus. (1987/20)

När fordon stannats eller parkerats i mörker, gryning eller skymning eller då sikten är nedsatt på grund av väderleksförhållandena eller av annan orsak skall parkerings- eller halvljusen vara tända, om inte vägen är så välbelyst att fordonet även annars tydligt kan observeras på tillräckligt avstånd. Om fordon, i enlighet med vad därom är särskilt föreskrivet, inte behöver vara utrustat med halv- eller parkeringsljus men däremot med annat ljus, skall i stället sådant ljus användas.

Om fordon parkerats i körbanans riktning inom tättbebyggt område under förhållanden som avses i 1 mom. och inget annat fordon är kopplat till det får i stället för i 1 mom. nämnda ljus parkeringsljuset vara tänt endast på den sida av fordonet som är vänt mot trafiken, om inte hela fordonet parkerats på körbanan. (1993/20)

Vad i 1 mom. är föreskrivet gäller inte fordon som stannats eller parkerats på parkeringsplats utanför körbana, inte heller cykel eller moped som stannats eller parkerats på annat ställe utanför körbanan.

När fordon till följd av olycka, fel på fordonet eller av annat tvingande skäl stannats eller parkerats så att fordonet kan vara till fara får körriktningsvisarna användas som varningsblinker, varvid alla körriktningsvisare blinkar samtidigt eller turvis framtill och baktill. I andra situationer får körriktningsvisarna inte användas som varningsblinker. (1988/23)

Fordons ljus får inte användas så att förare av annat fordon kan bländas.

På ett fordon får inte visas annat än vitt eller gult ljus framåt och inte visas vitt ljus bakåt annat än vid backning eller vid arbete som kräver vitt ljus. På fordon som används i polisens tjänsteuppdrag får dock, för stoppande av ett framförvarande fordon, samtidigt med blått blinkande ljus användas ljusanordning som framåt kastar rött blinkande sken. (2007/6)

Utryckningsfordon samt buss och mjölktransportbil i regelbunden tur har rätt att komma ombord på färja före andra fordon.

Landskapsregeringen kan utfärda bestämmelser om i vilken ordning övriga fordon får komma ombord på färja.

I brådskande uppdrag får förare av utryckningsfordon och förare av for-don i polis-, tull- och gränsbevakningsuppgifter avvika från de trafikregler och hastighetsbegränsningar som inte särskilt gäller föraren, om nödvändig försiktighet iakttas. Föraren ska dock följa tecken och anvisningar av en polisman. (2019/85)

Den som framför utryckningsfordon under avgivande av särskilda ljussignaler eller fordon i polisens tjänsteuppdrag får, om uppdraget det oundgängligen påkallar och särskild försiktighet iakttas, framföra fordonet på väg, del av väg eller annat område där körning är förbjuden.

Fordon som används i vägarbete eller liknande arbete på eller invid väg får utan hinder av bestämmelserna i 14-18 §§ och 42 § framföras på det sätt som påkallas av omständigheterna, om nödvändig försiktighet iakttas.

Fordon som används i arbete som avses i 3 mom., vid trafikövervakning eller i polisens tjänsteuppdrag får utan hinder av bestämmelserna i 33-36 § tillfälligt stannas eller parkeras på det sätt som påkallas av uppdragets art, om det kan ske utan uppenbar fara för den övriga trafiken.

Rörelsehindrade som har särskilt parkeringstillstånd får parkera fordon på en avgiftsbelagd parkeringsplats utan att betala avgift och på plats där parkering förbjudits med vägmärke, i enlighet med vad i landskapsförordning närmare föreskrivs. Medför sådan parkering uppenbar olägenhet, skall fordonet på polisens uppmaning flyttas till lämplig plats som polisen anvisar. Ansökan om parkeringstillstånd prövas av polismyndigheten. (2007/6)

Med tillstånd i 5 mom. avses även tillstånd försett med den allmänt använda handikappsymbolen och som givits av behörig riksmyndighet eller behörig utländsk myndighet. (1993/20)

En polisman har i observationsuppgifter, i tekniska observationsuppgifter och i täckoperationsuppgifter och uppgifter som har samband med bevisprovokation genom köp samma rätt som en förare av en polisbil som avger föreskrivna ljus- och ljudsignaler att med iakttagande av särskild försiktighet avvika från bestämmelserna i denna lag. (2006/34)

Gående skall använda gångbanan eller vägrenen. Om det inte finns någon gångbana eller vägren skall gående använda cykelbanan eller körbanan. Barn under tolv år får cykla även på gångbana, om därav inte uppstår oskälig olägenhet för gående.

Gående som använder körbana skall gå längst till vänster i färdriktningen. Den som åker rullskridskor eller liknande och färdas med en högre hastighet än gångfart skall dock om det är möjligt färdas längst till höger.

Utan hinder av bestämmelserna i 51 § får gående på gårdsgata använda samtliga delar av gatan. Han får dock inte i onödan hindra fordonstrafiken.

Gående och ryttare som rör sig på väg efter mörkrets inbrott skall använda reflex. Ryttaren skall även såvitt möjligt anbringa reflex på hästen.

Gående i grupp under ledares uppsikt, procession och annat ordnat följe skall om det är lämpligt använda vägrenen eller körbanans högra sida i färdriktningen. Består gruppen av barn som går högst två i bredd skall om möjligt gångbana, vägren eller cykelbana användas.

När en grupp som avses i 1 mom. använder vägrenen, körbanan eller cykelbanan under annan tid än då det är dagsljus med klar sikt skall den som går längst fram mot vägens mitt ha en lykta som visar vitt eller gult ljus framåt och den som går längst bak mot vägens mitt en lykta som visar rött ljus bakåt.

Gående skall korsa en kör- eller cykelbana på ett övergångsställe, om sådant finns i närheten. I annat fall skall gående korsa kör- eller cykelbanan tvärs över denna och helst vid en vägkorsning.

Gående som skall gå ut på ett övergångsställe skall ta hänsyn till avståndet och hastigheten hos de fordon som närmar sig övergångsstället. Finns det inget övergångsställe får vägen korsas endast om det kan ske utan fara eller olägenhet för trafiken. Kör- eller cykelbanan skall korsas utan onödigt dröjsmål.

Bestämmelserna som gäller gående tillämpas på rörelsehindrad som själv i gångfart framför rullstol. Detsamma gäller rörelsehindrad som i gångfart framför handdrivet invalidfordon eller motordrivet invalidfordon vars konstruktion medger en hastighet av högst 15 kilometer i timmen. I övrigt tillämpas de bestämmelser som gäller för cykeltrafik.

Rörelsehindrad som framför motordrivet invalidfordon som är jämförbart med moped skall följa de bestämmelser som gäller mopedtrafik.

Ett motordrivet fordon får köras på väg endast av den som har behörighet att köra fordonet.

Fordon får inte framföras av den som på grund av sjukdom eller trötthet eller av annan motsvarande orsak saknar nödvändiga förutsättningar för att framföra fordonet, inte heller av den vars hälsotillstånd inte längre motsvarar förutsättningarna för beviljande av sådant körkort som krävs för framförande av fordonet, eller av den som är påverkad av alkohol eller annat berusningsmedel.

Fordon får inte överlämnas för att framföras av någon som uppenbart inte uppfyller vad i 58 § är föreskrivet eller, om körkort erfordras för framförande av fordonet, någon som inte innehar erforderligt körkort. Moped får inte överlämnas för att framföras av någon som uppenbart inte uppnått 15 års ålder.

Den som ämnar överlämna fordon vilket får framföras endast av den som innehar körkort skall, innan fordonet överlämnas, försäkra sig om att föraren innehar erforderligt körkort.

Den som framför cykel eller moped skall hålla båda fötterna på pedalerna eller fotstöden och åtminstone en hand på styret.

Den som färdas i en personbil, en paketbil, en lastbil, en tre- eller fyrhjulig motorcykel med karosseri eller en tre- eller fyrhjulig moped med karosseri ska sitta på en sittplats som är utrustad med bilbälte om sådan plats är tillgänglig och använda bältet. Den som färdas i en buss på en sittplats som är utrustad med bilbälte ska använda bältet. (2021/31)

Barn som är kortare än 135 centimeter och som färdas i en personbil, en paketbil eller en lastbil ska använda bilbarnstol, bälteskudde eller någon annan integrerad eller icke-integrerad fasthållningsanordning som passar till barnets längd och vikt. Fasthållningsanordningen ska vara godkänd i enlighet med Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas föreskrifter nr 44/03 eller direktiv 77/541/EEG eller Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas föreskrifter nr 129 eller någon senare anpassning av nämnda föreskrift eller direktiv. Om barnet färdas tillfälligt i ett fordon i vilket någon särskild fasthållningsanordning inte medförs ska barnet i stället använda bilbältet när det är möjligt och sitta på ett annat säte än framsätet. (2015/38)

Barn under tre år får inte färdas i en personbil, en paketbil eller en lastbil som saknar säkerhetsanordningar, med undantag av taxibil under förutsättning att barnet inte sitter i ett framsäte och använder bilbälte.

Föraren skall se till att barn under 15 år använder bilbälte eller fasthållningsanordning. Om barnets vårdnadshavare färdas tillsammans med barnet, svarar dock denne för att bilbältet eller fasthållningsanordningen används.

Passagerare i buss skall informeras om skyldigheten att använda bilbälte på minst något av följande sätt:

1) av föraren,

2) av en person som fungerar som rese- eller gruppledare,

3) genom audiovisuella hjälpmedel eller

4) genom en skylt av gemenskapsmodell som är väl synlig från varje sittplats.

Skyldigheten att använda bilbälte eller godkänd fasthållningsanordning gäller inte när det enligt läkarintyg finns starka medicinska skäl för ett sådant undantag. Intyget skall vara utfärdat före färden och skall på begäran visas upp. Ett intyg som utfärdats i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet gäller även i landskapet.

Landskapsregeringen kan i landskapsförordning besluta

1) om befrielse från skyldigheten att använda bilbälte på grund av särskilda fysiska förhållanden, andra omständigheter av begränsad varaktighet eller körningens speciella natur,

2) om närmare bestämmelser om den skylt som avses i 5 mom. 4 punkten samt

3) om innehållet i det läkarintyg som avses i 6 mom.

Föraren och passagerare på motorcykel, i tre- och fyrhjuligt fordon i kategori L som inte är försett med karosseri, på moped och på snöskoter skall under körning använda skyddshjälm av godkänd typ.

Förare och passagerare på en motorcykel, en moped, tre- eller fyrhjuliga motordrivna fordon utan karosseri och en snöskoter ska använda skyddshjälm av godkänd typ när fordonet är i rörelse. (2019/93)

Skyddshjälm behöver inte användas inom parkeringsplats, stations-, verkstads- eller liknande område eller när det finns medicinska hinder enligt läkarintyg som har utfärdats före färden.

Föraren skall se till att barn under 15 år använder skyddshjälm.

Landskapsregeringen kan i landskapsförordning besluta om befrielse från skyldigheten att använda skyddshjälm på grund av särskilda fysiska förhållanden, fordonets speciella konstruktion eller körningens speciella natur.

Ett fordon ska lastas så att lasten inte kan medföra fara för person, skada egendom, släpa i marken, falla på vägen, damma så att det stör eller orsaka andra jämförbara men eller åstadkomma onödigt buller.

En förare av fordon som används i yrkesmässig godstrafik ska före färd se till att fordonet är lastat i enlighet med bestämmelserna, om det inte på grund av att lastutrymmet är förseglat eller på grund av annan sådan orsak medför en oskälig olägenhet och försening för transportuppdraget. Föraren ska under färd se till att lasten hålls placerad och fastgjord i enlighet med kraven i 62a §.

Den som har placerat och fastgjort lasten i ett fordon som används i yrkesmässig godstrafik, i en sådan container eller något annat lastutrymme och den som på grund av sin ställning givit anvisningar om placerandet och fastgörandet ansvarar för att lasten är korrekt placerad och fastgjord och även i övrigt uppfyller kraven i 62a §. Den som avses ovan i detta moment är dock inte ansvarig om felet beror på sådana fel eller brister i de uppgifter som avses i 4 mom. som personen i fråga inte rimligen har kunnat upptäcka. Sådant ansvar uppstår inte heller om personen i fråga har deltagit i lastningen endast som medhjälpare. Den som gjort ändringar i fråga om lasten ansvarar för att lasten hålls placerad och fastgjord i enlighet med kraven i 62a §.

En fysisk eller juridisk person som bedriver yrkesmässig godstrafik (transportör) ansvarar för att den som lastar godset har korrekta och tillräckliga uppgifter om fordonet. Godsavsändaren och transportens uppdragsgivare ansvarar för att den som lastar godset förfogar över tillräckliga och korrekta uppgifter om det gods som ska transporteras.

En transportör ansvarar för att det för transporten används ett fordon som är försett med sedvanlig utrustning för surrning av lasten och som även annars med tanke på säkerheten lämpar sig för uppgiften. För en redan lastad släpvagns eller något annat lastutrymmes lämplighet ansvarar dock den som före lastningen har tagit släpvagnen eller något annat lastutrymme i bruk eller avtalat om ibruktagandet.

Lastaren och transportören vars fordon används i yrkesmässig godstrafik ska se till att anställda som deltar i lastningen och transporten tillräckligt väl känner till de bestämmelser och föreskrifter om lastning som berör deras arbetsuppgifter.

Landskapsregeringen kan i landskapsförordning ge närmare bestämmelser om fordons konstruktion, utrustning och skick, användning och belastning samt om befordran av passagerare med fordon. Bestämmelser om besiktning och registrering finns i landskapslagen (1993:19) om besiktning och registrering av fordon.

Ägare och förare av fordon skall se till att fordon inte används om bristfällighet finns i dess konstruktion eller utrustning. Detta gäller dock inte en under resa konstaterad bristfällighet som med hänsyn till förhållandena är att anse som ringa och som sannolikt har uppstått under resan, om inte bristfälligheten kunnat observeras och avhjälpas av föraren omedelbart eller inte utan betydande olägenhet kan repareras under resan.

Med de avvikelser som anges i denna lag ska bestämmelserna i rikets lag om flyttning av fordon (FFS 828/2008) tillämpas i landskapet. Ändringar i rikslagen träder i kraft vid tidpunkten för deras ikraftträdande i riket, om inte annat följer av denna lag.

Landskapet är väghållningsmyndighet om landskapet är väghållare. Väghållningsmyndighet för andra vägar är en kommun inom sitt område, utom i de fall enskilda vägdelägare innehar vägrätten och ansvaret för väghållningen. Bestämmelser om parkeringsövervakare finns i landskapslagen (1971:15) om parkeringsbot.

Med avvikelse från definitionerna i 2 § i rikets lag om flyttning av fordon avses i denna lag med

1) fordon ett fordon enligt definitionen i 2a § i vägtrafiklagen (1983:27) för landskapet Åland,

2) väg en väg enligt definitionen i 2 § 1 punkten i vägtrafiklagen för landskapet Åland samt med

3) terräng markområden och isbelagda vattenområden som inte är vägar och som inte är avsedda för motorfordons- eller lufttrafik.

Med avvikelse från bestämmelserna i 4 § i rikets lag om flyttning av fordon får en flyttning från en olycksplats eller en flyttning med stöd av en parkeringsbestämmelse utföras med stöd av 8 § 3 mom. i vägtrafiklagen för landskapet Åland.

Med avvikelse från bestämmelserna i 5 § 5 mom. i rikets lag om flyttning av fordon får en flyttning från en olycksplats eller en flyttning med stöd av en parkeringsbestämmelse utföras med stöd av 39 § i räddningslagen (2006:106) för landskapet Åland. Om ett fordon har parkerats på en väg vilken är särskilt ägnad som räddningsväg för räddningsbilar eller ambulanser, får polis eller kommunal parkeringsövervakare utan dröjsmål när- eller upplagsflytta det, om fordonet bedöms kunna hindra snabba och effektiva räddningsingripanden som kan förebygga risk för skada för människors liv och hälsa eller skada på egendom och miljön.

Med avvikelse från bestämmelserna om ändringssökande i 13 § i rikets lag om flyttning av fordon finns bestämmelser om besvär och förvaltningsrättskipning i 25 § i självstyrelselagen.

Hänvisningar i rikets lag om flyttning av fordon till bestämmelser i annan rikslagstiftning ska i landskapet avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen.

De förvaltningsuppgifter som enligt rikets lag om flyttning av fordon ankommer på ett ministerium eller en närings-, trafik- och miljöcentral ska till den del förvaltningen grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet i landskapet skötas av landskapsregeringen. Hänvisningar i rikets lag om flyttning av fordon till andra myndigheter eller organ som har en motsvarighet i landskapet ska till den del förvaltningen grundar sig på landskapets lagstiftningsbehörighet avse myndigheter och organ i landskapet.

Den kommun i vars ägo ett fordon övergår på grund av att en myndighet har flyttat fordonet med stöd av denna lag ansvarar för genomförandet av de åtgärder som avses i 9 § i rikets lag om flyttning av fordon.

Landskapsregeringen kan i förordning till en underlydande myndighet delegera förvaltnings- och myndighetsuppgifter som avses i 63d §.

Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att författningar som utfärdats med stöd av en bestämmelse som avses i 63b § ska tillämpas i landskapet oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen beslutar.

Trafiken kan genom användning av särskilda tecken regleras av polisman eller av annan person som polisen eller väghållaren för viss tid därtill förordnat.

Den som reglerar trafiken skall bära sådan klädsel eller inneha sådana kännetecken som tydligt kan observeras.

Trafiken kan regleras genom användning av trafikanordningar i enlighet med väghållares beslut. Om kommun är väghållare skall den innan beslut fattas bereda polisen tillfälle att yttra sig i ärendet. Om annan än landskapet eller kommun är väghållare skall väghållaren i ärendet inhämta samtycke av vederbörande kommun. Samtycke får förvägras endast om vägande skäl därtill föreligger.

I 1 mom. avsett yttrande och samtycke behöver inte inhämtas i ärende som gäller tillfällig användning av vägmärken som är nödvändiga på grund av arbete som utförs på eller invid väg.

Kommunen beslutar om användning av vägmärke som anger tätort efter att i fråga om allmänna vägar ha hört landskapsregeringen. Sådant vägmärke uppsätts på allmän väg av landskapsregeringen och på annan väg av kommunen.

Gata eller annat i stads- eller byggnadsplan ingående område som är avsett för allmän trafik kan, efter inhämtande av polisens yttrande, utan hinder av bestämmelser i plan reserveras för speciellt trafikändamål. Servicetrafik och annan därmed jämförbar trafik skall dock tillåtas inom området.

Vid reglering som avses i 1 mom. skall erforderliga trafikanordningar användas.

Utan hinder av bestämmelserna i 65 § kan polismyndighet för tillfälligt behov besluta om användning av trafikanordningar.

Om tillfällig avstängning av väg och reglering av trafiken på grund av arbete som utförs på vägen beslutar väghållaren. Om avstängning på grund av idrottstävling, nöjestillställning, utställning eller annan därmed jämförbar orsak beslutar polisen.

Hastighetstävling med motorfordon får arrangeras endast under förutsättning att tillstånd för avstängning av väg beviljats av kommunens styrelse i fråga om trafikleder på område med stads- eller byggnadsplan och av landskapsregeringen i fråga om övriga vägar. Landskapsregeringen skall höra väghållaren innan tillstånd beviljas.

Fordon skall stannas på tecken av polisman.

Den som framför fordon skall iaktta de direktiv som polisman ger för granskning av fordonets skick, utrustning och belastning. Han skall även tillåta polisman att granska fordonets trafikduglighet.

En sådan anordning för viktövervakning som avses i artikel 10d i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/719 om ändring av rådets direktiv 96/53/EG om största tillåtna dimensioner i nationell och internationell trafik och högsta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa vägfordon som framförs inom gemenskapen, uppsätts av polisen. Ålands polismyndighet ska se till att det varje kalenderår genomförs ett lämpligt antal sådana kontroller av vikten på fordon eller fordonskombinationer i trafik. Kontroller kan genomföras vid teknisk vägkontroll som avses i 3 § landskapslagen (2011:36) om tillämpning av fordonslagen.

I 1 mom. avsedda kontroller kan också genomföras

1) av en besiktningsman vid fordonsmyndigheten,

2) för landsvägar och bygdevägar av landskapsregeringen,

3) för kommunalvägar, gator, torg och andra motsvarande trafikområden av kommunen eller

4) för andra än i 2 och 3 punkterna avsedda vägar av väghållaren.

Andra än polisen som genomför kontroller av fordon eller fordonskombinationer ska informera Ålands polismyndighet om sina tillgängliga anordningar för viktövervakning samt om kontrollerade övervakningsvolymer och överlaster som har konstaterats. Polisen ska på begäran ge handräckning vid genomförande av sådana kontroller som avses i 2 mom. 1–3 punkterna.

Ålands polismyndighet ska minst årligen före den 1 februari informera landskapsregeringen om det totala antalet kontroller som har genomförts under det föregående kalenderåret och om det antal överlastade fordon eller fordonskombinationer som har upptäckts.

En förare av ett motordrivet fordon ska på begäran av polisman visa upp fordonets registerutdrag och andra handlingar som han eller hon enligt särskilda bestämmelser är skyldig att medföra.

Finns inte handlingarna i fordonet kan föraren åläggas att inom särskilt utsatt tid visa upp dessa för polismyndighet.

Bestämmelser om att medföra körkort finns i körkortslagen.

Om kontroll av hälsokraven för förare av motordrivet fordon bestäms i körkortslagen för landskapet Åland. (1991/80)

Angående prov som verkställs för att konstatera alkohol eller annat berusningsmedel finns särskilda bestämmelser.

Uppfyller inte fordons konstruktion, utrustning eller skick föreskrivna krav eller har fordonet inte vederbörligen besiktigats eller registrerats, kan polisman för att förhindra fordonets användning på väg avlägsna registerbeteckningarna och omhänderta registerutdraget eller vidta andra lämpliga åtgärder.

Förorsakar bristfällighet i fordonet inte omedelbar fara för trafiksäkerheten, kan polisman utan att förhindra fordonets användning utsätta en tid inom vilken bristfälligheten skall avhjälpas. Polisman kan samtidigt bestämma att fordonet skall besiktigas.

Är ett fordon lastat i strid med bestämmelserna om lastning, kan en polisman besluta att överlast ska lossas, felaktig lastning rättas till eller att färden ska avbrytas. I sådana fall kan en polisman tillåta att fordonet för lossning av överlast eller för att åtgärda felaktig lastning körs till en plats som polismannen finner lämplig. En polisman kan även hindra färd med fordon med vilket befordras ett större antal personer än det tillåtna. (2018/46)

En besiktningsman vid Fordonsmyndigheten och en tjänsteman som landskapsregeringen förordnat att övervaka trafiken har i sina tjänsteåligganden samma befogenheter som en polisman enligt 68-71 §§. (2018/46)

Tjänsteman som landskapsregeringen förordnat att kontrollera fordons mått, vikt och belastning har i tjänsteuppdrag samma befogenheter som polisman enligt 68, 69 och 71 §§.

Vid tillämpningen av de specifikationer som Europeiska kommissionen antagit med stöd av artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU om ett ramverk för införande av intelligenta transportsystem på vägtransportområdet och för gränssnitt mot andra transportslag (ITS-direktivet) ska de principer som fastställs i bilaga II till direktivet följas i fråga om de prioriterade områden som avses i artikel 2 och de prioriterade åtgärder som avses i artikel 3 i direktivet.

Landskapsregeringen är den behöriga myndigheten på Åland för de prioriterade områden som avses i artikel 2 i ITS-direktivet och för de prioriterade åtgärder som avses i artikel 3.

Landskapsregeringen ska bedöma och kontrollera om de tjänsteleverantörer, myndigheter och andra verksamhetsutövare som genomför de prioriterade områden som avses i artikel 2 och de prioriterade åtgärder som avses i artikel 3 i ITS-direktivet uppfyller de krav som anges i direktivet och som utfärdats med stöd av det.

Upphävda (2004/28).

Närmare föreskrifter om verkställigheten och tilllämpningen av denna lag utfärdas genom landskapsförordning.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1983.

Genom denna lag upphävs landskapslagen (1958:8) den 10 april 1958 om vägtrafik i landskapet Åland och med stöd därav utfärdade bestämmelser, likväl så att bestämmelser om allmän hastighetsbegränsning som utfärdats med stöd av den tidigare lagens 23 § 3 mom. förblir i kraft till dess nya bestämmelser rörande hastighetsbegränsningar utfärdats enligt 32 § 1 mom. denna lag. Landskapsförordningen (1973:62) om vägmärken förblir i tillämpliga delar fortfarande i kraft till dess genom landskapsförordning annorlunda bestäms.